Leta i den här bloggen

torsdag 22 mars 2012

Fanns Jesus?

Jesus existens har ifrågasatts till och från. Nu nyligen har det varit en diskussion som genererade en artikel i internet tidningen The Huffington Post. Skriven av författaren Bart D. Ehrman och även en ny bok på ämnet "Did Jesus Exist?: The Historical Argument for Jesus of Nazareth". Ehrman drar slutsatsen att Jesus visst existera. Debatten är på intet sätt ny. Även vår Dick Harrison har som historiker uttalat sig. Harrison konstaterar att "för mången hängiven anti-kristen ateist är det tvärtom: det mesta, även Jesus, är påhittat". Hans slutsats är "om vi applicerar vanlig källkritik talar det mesta för att Jesus har existerat. För att förklara bort honom krävs att vi förutsätter kort minne och en stor dos godtrogenhet hos mängder av människor under decennierna efter korsfästelsen, samt att vi bygger in en (obevisbar) kristen konspirationsteori tidigt i historien. Då är det mycket lättare att anta att en person vid namn Jesus har levt".

Man frågar sig: finns det några andra skäl att förneka Jesus existens än att man inte tror på bibelns historier? Att den ifrågasätts kan knappast ses som konstigt i dessa tider av betydligt konstigare och grövre konspirationsteorier och skeptiker: Napoleon, Månlandningen, riskerna med rökning och växthuseffektens existens har alla ifrågasatts. Konspirationsteorier som t.o.m. överträffar angrepp på ateister av kristna debattörer (som har lite substans men mycket "köp vår bok, köp vår bok, köp vår bok"). Det är rätt lätt att förneka än det ena än det andra. Man skulle till och med kunna, och då på god naturvetenskaplig grund, ifrågasätta om verkligheten överhuvudtaget finns (SVT Vetenskapens Värld). Fast då handlar frågan egentligen om hur vi förstår verkligheten och om det finns någon gräns för vad vi kan förstå. Konspirationsteoretikerna hamnar till slut i en filosofisk skepticism där de tvivlar på att vi kan ha någon kunskap om någonting. Den sortens skepticism kan ses som en vällevnadssjukdom - de har inte koll på, eller låtsas inte bryr sig om, hur de själva överhuvudtaget kan existera (eller hur det kan komma sig att tangentbordet de skriver på fungerar...). En av filosofins uppgifter är, sedan gammalt, att städa ut uppfattningar av den arten, har liknats vid en mentalhygienisk uppgift. I detta ljus kan inte tvivel på Jesus existens ses som en konspirationsteori  utan ligger snarare på gränsen till sund vetenskaplig skepsis.

Förenekandet av Jesus existens, trots att historiska bevis styrker den och att en överväldigande majoritet av  historiker tror på hans existens, kan då kanske ses som en reaktion på alla de orimliga (och uppenbarligen påhittade) utsagorna som omgärdar Jesus liv och s.k. handling: hans mor befruktades av helige ande, födde honom genom "jungfrufödsel", han gick på vatten, väckte döda till liv och till slut dog han på korset för att sedan återuppstå. Uppenbarligen rövarhistorier - verkligheten fungerar inte så. Lika lite som att tomten måste dela ut julklappar till  hela världen på en natt, eller att lillasyster kommer med storken eller någon annan av de sagor som vi kan lura i barn. Motreaktion blir då att förneka hans existens. Jesus var inte guds son och han sitter inte vid guds högra sida (inte den vänstra heller). Det förefaller däremot någorlunda rimligt att den historisk personen Jesus har existerat, även om han inte avlades av den helige ande och inte dog på korset. En man med alla mänskliga brister men även med en vision om att sälja monoteismen till hedningarna utan omskärelse och krångliga matregler. Antagligen en mycket intelligent och driftig person (eftersom vi fortfarande pratar om honom idag). Hans insats handlade om att han satt bollen i rullning med hjälp av lite historisk "tur": rätt man på rätt plats i rätt tid.

Bild hämtad från Dogmatic Enigmatics

9 kommentarer:

  1. Jag tror Jesus är en konspiration. Paulus byggde upp historien om Jesus men såg honom hela tiden som en fiktiv figur, en himmelsk symbol snarare än en faktiskt människa. För att ge lite bättre konkurensskraft åt kristendomen beslöt dock de tidigaste ledarna att man behövde ett mänskligt fokus, en faktiskt människoson som var Jesus, och man totade ihop några berättelser som var ett sammelsarium av berättelser och anekdoter om diverse olika predikanter och profeter i området vid den aktuella tidpunkten och en del författarmässiga friheter för att foga samman Jesusgestalten med profetiorna om Messias i från Gamla Testamentet. Med tanke på bristen på direktkommunikation över långa avstånd och inte helt sällsynt analfabetism är det också fullt möjligt att några av de inblandade gjorde sitt bästa för att ge så korrekta uppgifter de kunde utifrån de rykten och anekdoter de hört snarare än bara hittade på.

    Sålunda, ingen historisk Jesus, men möjligtvis kan vissa av delberättelserna kopplas till någon verklig person (inget säger dock att berättelserna är sant återgivna ens vad gäller en eventuellt verklig person).

    SvaraRadera
  2. "Förenekandet av Jesus existens, trots att historiska bevis styrker den"

    Vilka är dessa historiska bevis? Upp till bevis!

    SvaraRadera
  3. Tack Petra och Benzocaine för era synpunkter. Det är bra att jag inte står oemotsagd i en sådan här "trosfråga" -kolla gärna mitt inlägg om tro från idag. Vad gäller "historiska bevis" så klicka på länken till historia professor Dick Harrissons uttalande ovan och sen får jag hänvisa till Lena Einhorns bok "Vad hände på vägen till Damaskus" där hon går igenom de historiska bevisen. Slutligen kan det vara på sin plats med ett påpekande att det är rätt stor skillnad på ett s.k. "historiskt bevis" och t.ex. ett "matematiskt bevis" (i den senare bemärkelsen kan vi i det närmaste inte bevisa någonting om historien)

    SvaraRadera
  4. Ett förtydligande: vi kan inte dra någon ensidig slutsats om huruvida Jesus fanns som historisk person eller inte, vi har för lite information. Att helt kasta ut Jesus tror jag dock är ett misstag: man kastar ut barnet med badvattnet. Som jag ser det minskar förståelsen av historien och den kristna religionens framväxt utan en historisk Jesus. Men det handlar om tro, kunskap lär vi aldrig få. Eller som Lena Einhorn skriver i efterordet till sin bok: "sanningen om vad som hände för tvåtusen år sedan sitter ingen av oss inne med"

    SvaraRadera
  5. Angående Dick Harrison hänvisar jag till mitt eget svar på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/17/harrisons-jesus-pussel-saknar-viktiga-bitar

    (Till moderatorn: Gör gärna om till klickbar länk och ta bort den här kommentaren).

    SvaraRadera
  6. Jag hänvisar även till denna Newsmill-artikel:

    http://www.newsmill.se/artikel/2011/09/09/evengeliernas-jesus-r-en-parallell-till-profeten-jesaja

    SvaraRadera
  7. Tycker likväl man ska ska de historiker som ägnat tid åt frågan på stort allvar.
    Här är en rätt väl presenterad argumentation:

    Bart Ehrman, James A. Gray Distinguished Professor of Religious Studies at UNC, reads from his new book
    , "Did Jesus Exist: The Historical Argument for Jesus of Nazareth" at the Bulls Head Bookshop on Wednesday, March 23, 2012.

    SvaraRadera
  8. Nu heter det "de historiker", i själva inlägget skrev du "en överväldigande majoritet av historiker".

    Hur ska du ha det?

    SvaraRadera
  9. Tack mrarboc, mycket observant! Nej, det ska naturligtvis vara "en överväldigande majoritet av historiker". De senaste dagarnas intensiva debatt på humanistbloggen och inläggen här lär knappast ha skiftat den vetenskapliga ståndpunkten. Sen har jag nog lärt mig något och välkomnar idag en diskussion om hur mycket Jesus är en historisk person kontra hur mycket Paulus (om du anser honom vara en historisk person) fabulerade ihop på kammaren. Den avvägningen bör ligga till grund för distinktionen mellan den historiska Jesus och de religiösas Jesus (som är avlad av helige ande, kunde gå på vatten, återuppväcka döda mm).

    SvaraRadera