Se även: Bokrecension.se, Cdon.com, Ordfront, Provläs, Kulturnytt "Jorden under antropocen", Föreläsning av Lynas 15 mars Stockholm, Susanna's Crowbars Blogg-kommentar till DN recensionen.
Människans som art har, som tidigare konstaterats här, varit oerhört framgångsrik, även när det gäller att konkurrera ut andra arter. Vi tycks vara inne i en ny massdöd. Forskare menar nu att vi behöver en helt ny geologisk term för att fånga in denna drastiska förändring i jordens historia. Redan år 2000, på konferens i Mexiko, föreslog Nobelpristagaren Paul Crutzen begreppet antropocen. En geologisk era, vilken skulle efterträder holocen, med människan som jordens starkaste förändringskraft, med den nya eran följer ett visst ansvar.
I boken diskuterar Lynas hur vi med ingenjörskonst och stora projekt ska kunna hålla oss inom de vetenskapligt fastställda planetariska gränser (t.ex. klimatförändringarna, övergödning mm).
Viktor Glaz recension i SvD känns relevant och välskriven han sammanfattar:
" 'Guds utvalda art' har sina skönhetsfläckar, men sätter fingret på en fundamental förändring av miljödebatten. Människan har – vare sig vi vill eller inte – blivit en förvaltare av planeten Jorden. Ett komplext, självreglerande och ömtåligt system. Vi förvaltar det illa, kortsiktigt, utan samordning, och med vår egen arts överlevnad på spel. Samtidigt är vår påverkan på planeten så omfattande, att vi nu på allvar kan tvingas överväga användningen av teknologier som bär på risker av en magnitud som vi aldrig tidigare ställts inför. Ett obehagligt, och omöjligt val? Välkommen till antropocen."
Aase Bergs recension i DN är mer politiskt färgad och med en aggresivare ton. Hon ger uttryck för irritation över Lynas kärnkraftsentusiasm och en hel del annat. Hon pekar på risker och är starkt skeptisk till att lösa (vad som för henne framstår som) politiska problem med teknik (framför allt kärnkraft):
"Lynas liknar en Candide som med friskt humör traskar runt i Teletubbyland där kärnreaktorer står och puttrar fryntligt ikapp med självlevande glassmaskiner, blippande lampor, genmanipulerade jättekängurur och misstänkt upprymda belgian bluemonster".
Aase ger dock Lynas rätt i att "vi inte kan enbart kan syssla med orsaksanalyser när verkan hotar att döda oss inom kort. Självklart behövs både snabblösningar och långsamma mognadsprocesser" och avslutar "Vad Lynas bok i slutändan handlar om för min del, bortom sina egna intentioner, är helt enkelt att vi måste hitta den kloka balansen snabbt. Annars dör vi".
Bild från Bokia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar