Både det traditionella kristna och det judiska påskfirandet har stark anknytning till döden. Varför? Man skulle apriori, utan kännedom om religiös vidskepelse, tro att Påsken som infaller på våren, särskilt i de många länder söder om Sverige där våren redan kommit så här års, skulle innebära ett firande av ljusets, värmen och växtlighetens återkomst? Hänger de morbida traditionerna ihop med att man inte fått i sig mat från någon skörd ännu? Varför svälten kanske förekommit och då kan det mentalt sett vara stärkande att tänka på ond bråd död dvs fira att det varit värre?
I den moderna rika världen känns det fjärran och löjligt. Istället blir påsken, likt julen, ett firande av överflöd med digert påskbord. Vi firar istället med de delar av traditionen som har med godis och mat att göra: Metro, DN, SvD och GP.
Kristna:
Långfredagen – Jesu korsfästelse, Joh 19:17-19.
Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung.
Judiska:
Den judiska påsken, pesach har sitt ursprung i det osyrade brödets högtid då man åt osyrat bröd i skördeperiodens början och herdarnas våroffer då varje familj åt av ett lamm. Dessa fester har kommit att knytas till hågkomsten över uttåget ur Egypten (cirka 1500-talet f.Kr.), den natt då enligt judisk tradition påsklammet slaktades och dödsängeln skonade Israels folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar