Evigheten

För ett antal år sedan spenderade jag några veckor på en ö mitt i passadvindsbältet. Varje dag blåste samma starka vind från nordost. Tittade man upp mot de få lätta höga molnen så kunde man se att det på höjd blåste åt andra hållet, från sydväst. Passadvinden är en sorts konvektion där luft som värmts vid ekvatorn stiger och strömmar norr och söder ut. På norra halvklotet ger det vid marken en stadig nordostlig bris - luft som sugs in mot ekvatorn. Solen driven denna cirkulation, har gjort det de senaste 4 miljarder åren - sen jorden bildades och svalnade, och kommer göra det i miljarder år till. När jag stod där på stranden, kände hur vinden drog i mina kläder och såg hur molnen på höjden vandrade fick jag en omedelbar känsla av storslagenhet - jag var bara ett litet dammkorn i en väldig evighetsmaskin.

Varken passadvinden, livet på jorden eller något annat i vårt universum är evigt men för en ensam man på en gigantisk strand är skillnaden försumbar. Miljarder år är en så lång tidsrymd att den är omöjlig att greppa på något intuitivt eller känslomässigt plan. Det är en evighet.

I gårdagens SvD har Merete Mazzarella rescenserat den kubanskamerikanske historikern Carlos Eire bok "A very brief history of eternity" som handlar om den västerländska människans evighetsföreställningar genom tiderna. "Drömmen om odödlighet – eller ett evigt liv efter detta –var särskilt stark under medeltiden men avtog sedan i och med sekulariseringen". Recensionen är mycket välskriven och boken förfaller mer än läsvärd. Merete konstaterar att vi knappt tänker på evigheten idag annat än om vi funderar på universums öde eller om "vi sitter på en kyrklig begravning och tvingas fråga oss vad vi ska ta oss till med trosbekännelsens ord om kroppens uppståndelse och ett evigt liv". Förr hade den en mer central plats: "evigheten förknippas ofta med oändlighet som ju handlar om rum snarare än tid och i västerländsk historia med Gud som uppfattas som både evig och oändlig och dessutom som allvetande. Vidare har begreppet fått en mänsklig dimension genom att kopplas till idéer om ett liv efter döden, himmel och helvete." I bjärt kontrast till dagens motorsporten där 20s kan vara en evighet eller en terapikö till öppenvårdspsykiatrin som kan vara lång som en evighet.

De Abrahamitiska religionernas löfte om evigt liv har varit, som tidigare konstaterat, ett väldigt framgångsrikt försäljningsknep. Idag förfaller det mer som ett överdrivet och falskt löfte. För många av oss räcker det med det liv vi erbjuds och möjligen vetskapen om att vara del av en oändlig kedja av liv. Vi behöver inte heller en evig gud  för att förklara skapelsen eller vår egen uppkomst. Evigheten kan vi bara uppleva med vår fantasin, vår känsla av "sens-of-wonder", när vi tillåter oss betrakta världen och livet utan religionens påklistrade skygglappar. Som Richard Dawkins beskriver magin i YouTube videon om sin bok "The Magic of Reality". Eller när Feynman beskriver skönheten: