Aktivist Javisst?

Idag kan vi läsa om 26 svenska och 30 finländska fredsaktivister som greps på söndagen vid en fredlig protest mot Nato vid militärorganisationens högkvarter i Bryssel. De greps när de försökte ta sig in på Natos högkvarter, SR, DN och SvD. Och idag har de släppts SR. Syftet med aktionen var, enligt Pelle Sunvisson från det svenska nätverket Ofog, att utföra en så kallad civil vapeninspektion och att protestera mot kärnvapen. Ofog planerar fler aktioner under våren.

Från ofog.org:
"Ofog har sedan starten 2002 deltagit i ett flertal blockader vid kärnvapenbaserna Faslane och Coulport i Skottland, t.ex. i kampanjen Faslane365 vars mål var att blockera Faslanebasen alla dagar under ett helt år. Aktioner vid Aldermaston och Menwith Hill i England samt Nato Game Over, som syftar till att stänga ner NATOs högkvarter i Bryssel, har även dem fått uppbackning av Ofog".

Rörelsen Ofog vilar på traditioner inom pacifism men är till skillnad från t.ex. plogbillsrörelsen religiöst obunden - från "Ofogs plattform" (nedkortat):
"Ofog kämpar för nedrustning, internationell solidaritet och en rättvis fredlig värld. Vi jobbar mot världens största krigsorganisation NATO och EUs ökade militarisering, mot kärnvapen samt mot vapenindustrin, såväl den svenska som den globala. Vi är ett religiöst och partipolitiskt obundet nätverk. Ofogs verksamhet sker lokalt, genom självständiga lokalgrupper; nationellt, genom samordnade aktioner och läger; och internationellt genom resor till aktioner i andra länder och samverkan med antimilitaristiska nätverk och organisationer i andra länder. Vi arbetar för fred med fredliga metoder, genom opinionsbildning, folkbildning, aktivt ickevåld, civil olydnad och andra former av fredlig direkt aktion. Våra arbetsmetoder kännetecknas av öppenhet, ansvar och respekt gentemot alla inblandade och omsorg om vår egen och andras säkerhet".

Arrestering av rörelsens aktivister tycks vara relativt vanligt då man i "aktivt ickevåld" ofta arbetar med inbrott, som i Luleå 2011. Rörelser av detta slag använder en metod som innebär att man bryter mot lagen och ibland även mot "moraliska lagar" och blir därmed hårt kritiserad, som t.ex. i cynismer. Man tycks bryta mot principen "gör som du vill så länge du inte skadar andra". Skälet är uppenbart: ändamålen helgar medlen - kärnvapen är intrinsiskt ont och måste därför bekämpas (med ickevåld) även om det innebär enskilda lagbrott eller brist på respekt mot andra. Aktionerna är ofta spektakulär - de förefaller syfta till att väcka debatt "göra sin röst hörd" ("en moralisk plikt att protestera mot ett galet system"). I TV-soffan kan man känna irritation: "de bryter sig in, slåss med polis eller har i sönder saker som kostar skattepengar". Skulle ett fullskaligt kärnvapenkrig utbryta, eller kanske sannolikare ha utbrutit under kalla kriget, blir situationen en helt annan. Min morfar konstaderade i början av åttiotalet att det var oroande med alla aktiva fredsrörelser. Sist han hade sett motsvarande aktivitet var under 30-talet när han turistade i Europa. Han hoppades verkligen att det inte skulle bli krig. Är det däri problemet ligger? Pacifistiska rörelse riskerar angripa symtomen snarare än orsaken: brist på demokrati, fattigdom, okunnighet, intolerans, orättvisor med mera?