Hubottar är vi allihopa

En variant av en gen kan förklarar intelligens: enligt DN har "ett internationellt forskarlag råkat snubbla över en variant av en specifik gen, kallad HMGA2, som kan vara en av förklaringarna till varför vissa människor är mer intelligenta än andra", se även  SvD och GP allt enligt forskningsrön publicerade i Nature genetics.

Att vi är en produkt av arv och miljö torde inte vara någon nyhet. Varteftersom forskningen framskrider får vi en allt bättre förståelse för hur detta samspel fungerar och vilka begränsningar eller möjligheter vi har. Att intelligens skulle hänga samman med gener (dvs arv) är kanske inte heller så förvånade - i alla tider har föräldrar funderat på vilka egenskaper barnet ärvt av dem och av mor- och farföräldrar. Lite mer överraskande är att en enskild gen och dess varianter skulle ge så stor effekt. Intelligens är en "systemegenskap" för hjärnan -dvs resultatet av samverkan mellan ett stort antal hjärnceller, ungefär som en motorcykels egenskap "snabb" inte går att härleda till någon enskild del utan är resultatet av helheten.

De nya rönen öppnar för skrämmande och kittlande tankar: vad händer när fosterdiagnostik och IVF blir allt mer vanliga? Kan vi hamna i ett läge där de flesta eller alla föräldrar väljer att få intelligenta barn på samma sätt som vi idag försöker välja bort en del kända defekter? Hur påverkar det samhället - får vi en "intelligensrevolution" som ger ett genomslag jämförbart med den industriellarevolutionen? Står vi inför en Brave New World?

Nöjer vi oss istället med att koppla ihop dessa forskningsrön om hjärnan med samtida diskussioner om "fria viljan" så framträder en ny människobild som närmast får liknas med Hubottar, som i SVTs "Äkta människor". Den fria viljan är filosofiskt problematisk i och med att det är svårt att förstå hur vi skulle kunna ha någon fri vilja om man inte förutsätter en metafysisk själ (vilket andas medeltid och vidskepelse). Samtidigt agerar vi utifrån att vi har en fri vilja och spontant känner nog de flesta av oss att vi har en. Det kan vi om vi låter "fri vilja" betyda att vi tar beslut själva utan att bli tvingade därtill (jämför diskussion i Estelles val). Det hela påminner om hur en hjärncell fungerar -utifrån ett antal insignaler beslutar vi om utsignal. Detta synsätt strider inte heller med den framväxande kunskapen om det mekanistiska tänkandet. Kan vi acceptera att den "fria viljan" bara betyder att vi själva får ta beslut utifrån det arv vi fått och de insignaler vi får (miljön)  så upphör motsägelsen. Det lite mer aviga sidan av detta mynt är att vi då blir en kugge i utvecklingen, en kugge som får göra sitt jobb - vidarebefordra vridmoment från en axel till en annan (jämför Sam Harris diskussion och även humanistbloggen). Vi blir del av något större men till priset av att vi i det närmaste reduceras till hubottar.

♪♫ ♫
Hubottar ä vi allihopa, allihopa, allihopa.
Hubottar  ä vi allihopa, allihopa och ja me.
Du me och ja me.
Du me och ja me.
Hubottar  ä vi allihopa, allihopa, allihopa.
Hubottar  ä vi allihopa, allihopa och ja me.

 Odi från Äkta människor