DN skriver "homosexuella drifter som undertrycks på grund av skamkänslor kan ta sig uttryck som homofobi" vidare "de amerikanska forskarna (lägger) fram empiriska bevis för att homofobi till viss del kan vara ett resultat av undertryckt homosexualitet".
"Forskarna kunde med hjälp av metoden identifiera en undergrupp bland deltagarna som, trots att de angivit sig själva som väldigt heterosexuella, visade någon grad av attraktion till personer av samma kön" ... "det var just den här gruppen som i högre grad än övriga tenderade att vara homofientliga".
Kommer själv så väl ihåg första gången jag konfronterades med en homofob. Det var väldigt viktigt för honom att på ett tidigt stadium, vi hade knappt lärt känna varandra, uttrycka att han "hatade bögar". Tänkte "varför måste han säga så?" - hade själv absolut inget behov av sådana uttryck. Tvärt emot, tyckte jag att de öppet homosexuella jag träffat var mycket coola och trevliga människor. Förstod inte varför han skulle angripa dem. Träffade senare en tjej, som på frågan om hon rökte, svarade "jag har aldrig varit så osäker så att jag behövt det". Det slog mig att homofoben nog bara försökte övertyga sig själv om att han inte var bög, eller möjligen att han försökte skydda sig mot att bli "beskylld" för det.
Den homofoba reaktionen kanske kan förklaras: när en individ som internaliserat normer (från sina föräldrar) om att homosexualitet är något fult eller skamligt, men känner något helt annat, hamnar i en situation där hens sexualitet ifrågasätts (eller riskerar ifrågasättas) finns det inte så många andra "enkla" utvägar. När jag "anklagats" för att vara homosexuell brukar jag, som heterosexuell, alltid skrattat och förklarat att jag älskar kvinnor. Behövs det "mer övertygelse" har jag spontant diskuterat vilka kvinnor som är mest åtråvärda el. dyl. Den möjligheten är begränsad för den sexuellt osäkre homofoben: hen tycker kanske inte om det andra könet på det sättet. Istället blir det en överdriven negativ reaktion, typ "jag hatar bögar".
Denna nya kunskap är i grund och botten hoppfull. Kan vi få ett slut på undertryckandet av känslor så kanske också problemet med våld och hat mot homosexuella försvinner. Det fina i kråksången är att det kan räcka med att denna forskning blir allmänt känd, eller framför allt känd bland de homofoba. Med andra ord: diskutera, länka (gärna hit) men framför allt sprid kunskapen vidare!
5/5-12 Obehagligt med så mycket hat , HBT-frågor nobbas av Jesusmanifestationen och Katolska präster avstängda efter sexanklagelser
Bild från RFSU
Då fick du din tro stärkt. Tevligt! Synd bara att undersökningen som stärkt din tro verkar vara humbug. Den är baserad på sublimala meddelanden, något som är ytterst suspekt. Och även om det funkade (vilket jag inte tror) så tycker jag slutsatsen är ännu mer suspekt. Men du - tro vad du vill. Jag är varken homofob eller homosexuell.
SvaraRaderaNej inte alls. Det är en vederhäftig vetenskaplig undersökning: metoden är redovisad och i den ingår sublimala meddelanden - ingenting konstigt alls.
SvaraRaderaDin kommentar andas försvar - har du någonsin funderat varför? Dessa nya rön kan väl inte hota dig? Eller?
Personerna bakom http://www.kamplust.se/heterohat/index.php måste vara väldigt hetero med tanke på hur heterofobiska dom är.
SvaraRaderaKul tanke Rimmon,
SvaraRaderaOch tack för kommentar - spännande att detta ämne engagerar!
Tyvärr funkar det inte så -vi har en hetronorm därför behöver man inte vara hetrohatar för att undvika risken att skambeläggas... (sorry för att jag är så humorbefriad i detta ämne)
Då påstår jag att de som är väldigt utåtriktade med sin homosexualitet egentligen är väldigt osäkra i sin egen sexualitet. Det tycker jag man kan konstatera. Så det
SvaraRaderafungerar säkert åt båda hållen.
Medan jag inte tvivlar ett dugg på forskningen bakom artikeln i fråga, så tycker jag ändå att resultatet är ganska ihåligt. Det är inte direkt så att en homofob kommer att gå till doktorn för sin 'åkomma' och bli diagnostiserad som 'homosexuell' (det finns genetiska samband mellan att vilja ha sex med partners av samma kön, men det betyder inte nödvändigtvis att våra gamla definitioner av olika sexualiteter är en bra utgångspunkt. Det finns ingen vetenskaplig enighet runt just precis denna fråga). Med andra ord så vill jag hävda, precis som 'bograhn' lite vare inne på, att samhällsproblemet, med denna nya forskning, bara har blivit ännu mer ohanterligt. Jag tycker det är på tiden att börja prata generellt om sexuella 'avvikelser' inom lagens och etikens ramar - inte att försöka ställa upp ännu fler 'könsroller' än vi redan har. Om din identitet enbart kommer från din sexualitet, så är det inte en sexualitet, det är en identitet. Resultatet av att ha konstaterat en 'gay-gen' är att det inte finns något man kan göra för att vare sig öka eller minska sin naturliga (dvs ens egna unika) sexuella drift - minst av allt att delta i parader, oavsett om man har på sig God-Hates-Fags-tröjja eller påfågel-dress.
SvaraRaderaPS: Ateism är inte en 'tro'. Om du 'tror' så är du religiös. En ateist 'vet inte', och planerar inte att ens överväga frågan om ett väsen som inte kan påvisas - för definitionen av ateism är att vara ödmjuk inför det okända och mer specifikt det absurda. Det är därför många ateister känner en stark avsky mot religion, vi tycker att det är egoistiskt och vekt att plocka sina övertygelser ur tomma luften.
Tack proprioception.dk för välskrivet och intressant inlägg!
SvaraRaderaDin definition av ateism tycker jag låter mer som agnosticism (vilket också är en form av ateism). Jag har en stark tro att det inte finns gudar (stark ateism) men respekterar och tycker även det är fullt rimligt med ett försiktigare förhållningssätt som t.ex. svag ateism eller agnosticism. För definitioner se http://sv.wikipedia.org/wiki/Ateism
Tro är inget som kräver religiositet - se mitt inlägg om tro från 27 mars: http://xenosidian.blogspot.se/2012/03/tro.html
Tro är inget som kräver religiositet - se mitt inlägg om tro från 27 mars: http://xenosidian.blogspot.se/2012/03/tro.html
Tack för svaret Xenolith!
SvaraRaderaNja jag tror du råkade skumma förbi det mest konkreta i mitt påstående; jag som ateist planerar inte att ens överväga en absurditet. Det är absurdt att be mig ta ställning till en Gud eller en tomte som ingen någonsin har sett, det blir ett väldigt irriterande moment 22 i en rationell hjärna. Det är kort sagt inte möjligt att hämta någon typ av erfarenhet eller kunskap alls genom en sådan frågeställning (bli inte förolämpad nu, det är inte min avsikt, men jag tror du hade haft mycket personlig glädje av att läsa lite filosofi kring just absurditeter). Därför tycker jag även att agnosticism är ett förvirrande begrepp. Det är på många sätt exakt lika irratonellt som religion, och tycks bara existera som ett slutgiltigt bevis på att förvirringen kring teologi har inspirerat faktisk rädsla hos folk. Som agnostiker är man så rädd för det okända att man desperat försöker äta kakan och ha kvar den samtidigt.
Men jag ska läsa ditt inlägg i alla fall, nu kommenterade jag mest din ingress tll höger. Om jag får fler roliga idéer så skriver jag där, så du har ordning på sajten : )
Ha det bra!