EQ före IQ

Under uppväxten, i karriären och i det privata har jag ofta slagits av att det tycks vara viktigare med social kompetens "EQ" än IQ. Ibland tillskrivs även EQ/IQ som en skillnad mellan könen:  flickor ska ha större fallenhet för EQ jämfört med pojkars större intresse för IQ, eller kanske snarare större tekniska intresse. Forskning verkar inte visa på någon könsskillnad, snarare tycks män tro att de är intelligentare vilket gynnar karriären, SvD. Får man gissa liknar situationen den för syskonskaran där äldre pojkars högre IQ förefaller ha att göra med miljöfaktorer, se läkartidningen. Går man till barns lek (som till stor del är en konsekvens av samhällets normer) så verkar flickor vara mer intresserade av dockor (där relationer prövas och tränas, EQ) medan tekniska intresse tycks dominera för pojkar. Naturligtvis både har och behöver alla människor och hela samhället EQ och IQ, i.e. de relativa skillnaderna är små.

Ny forskning antyder att det i själva verket är behovet av EQ som har drivit utvecklingen av IQ. Behovet av att samarbeta tycks vara en viktigare förklaring till våra stora hjärnor, än vårt behov av att lösa kniviga problem. Inte bara för människor utan även för andra "intelligenta" djur som delfiner och elefanter. Detta har man misstänkt sedan 70-talet men nu har forskare låtit enkla "digitala hjärnor" evolvera i en stor datorsimulering där de fått växelverka med varandra i sociala situationer. Efter 50 000 generationer visade det sig att hjärnstorleken ökade med ökat samarbete. Se DN och DiscoveryNews.

Detta kanske inte är så förvånande: analyserar man på stora svåra tekniska projekt som man kanske tycker framförallt skulle kräva IQ, t.ex. Rymdfärjan, Manhattanprojektet eller nu aktuella Mars planer mm, så visar det sig att det svåraste och mest krävande var att få till och få ihop samarbetet.

Bild från hans.thoursie.net