I DN konstateras att "framsteg har gjorts på några områden, såsom skydd av ozonlagret och minskning av luftföroreningar. Men på de flesta områden, från klimat till biologisk mångfald, är utvecklingen dystrare. Dessutom, vilket är ytterst allvarligt, har det globala politiska ledarskapet på miljöområdet under de senaste åren faktiskt gått bakåt". Forskningen har gått framåt och ger nu ett starkt stöd för kraftfulla insatser mot storskaliga miljörisker. Men "den politiska diskursen präglas av synen att hållbarhet är en kostnad. Miljö ställs ofta i motsats till utveckling". Problemen idag är mycket värre än vad de var 1972 då jordens befolkning och deras konsumtion ökat till den grad vi anses vara i en ny era, antropocen. Jorden närmar sig tröskeleffekter, som den igår diskuterade metan-lavinen. Vetenskapen har idag en rätt klar bild av problemen vi står inför: accelererad växthuseffekt, massutrotning av arter, färskvatten brist för miljarder människor och brist på fosfor till konstgödsel samtidigt som haven övergöds.
I SvD uttrycker miljöminister Lena Ek optimism inför Stockholmsmötet:
"Flera sakfrågor, som hur nya, mätbara hållbarhetsmål skulle kunna utformas, är lika viktiga som omstridda. – Det handlar om flera stora och knepiga förhandlingsområden där det just nu råder konflikt. Och här kan Sverige använda sin traditionella, medlande roll".
Behövs det påtagliga och mycket kostsamma konsekvenser innan ett koordinerat internationellt miljöarbete kan adressera de verkliga problemen? Större än skogsbränderna i Ryssland 2011 eller översvämningen i Afghanistan 2011. Är den internationella miljörörelsen och miljömedvetandet för svagt och för håglöst? Hur långt bort ligger första stora tröskeleffekten, som t.ex. en metan-lavin?
25/4-12 "Kina vill ha hållbar utveckling" DN, SvD och GP.
13/5-12 Det är fel att bara tänka billig energi, Vi måste vara beredda på klimatförändringar
Stockholm+40 bild från regeringen.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar