Som diskuterat tidigare: en världsåskådning/trosuppfattning måste inkludera en moral. Annars riskerar den att bli livsfarlig i händerna på makthavare som gör som de vill "ändamålen helgar medlen" (nu aktuella Assad i Syrien men historien är full med exempel på både religiösa och mer sekulära diktatorer). Moralen talar om vad som är rätt och fel och utgör därmed en grund för hur vi ska styra våra handlingar. Dess funktion i ett samhälle där många människor ska samsas är att skydda oss mot varandra och i viss mån mot oss själva över tiden (som i uthålligt).
Moralen ska helst baseras på någon grundläggande princip som sedan kan tillämpas för att härleda andra moraliska principer men även som ett stöd att gå tillbaka till i kniviga situationer. Annars tenderar det att bli en lista med regler som kan vara motstridiga eller svåra att komma ihåg, som de tio budorden eller de sju dödssynderna.
Till de principer som har haft överlevnadskraft hör "den gyllene regeln" som har lite olika formulering i olika läror, t.ex.: "Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig" (i konfucianismen) och "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" (kristendom) och "Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv" (islam). Snarlik formulering men lite friare finner man inom Wicca (nyhednisk tro) "Gör vad du vill så länge du inte skadar andra". En ännu försiktigare princip i samma anda kan extrapoleras från anslag i Gotlandsfärjans salong "Tänk på att du är en del av någon annans upplevelse"
I modern filosofi formulerades och identifierades "Det kategoriska imperativet" av filosofen Immanuel Kant: "Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag". I dagligt tal kräver ibland både personer och grupper "respekt" vars moraliska form kallas "observantia" och innebär att objektet för ens respekt genom sin blotta existens ställer rättmätiga krav på hur man behandlar det.
Inom modern moralfilosofi märks Utilitarism som går ut på att maximera den sammanlagda mängden av det goda. Den vanligaste formen av utilitarism (handlingsutilitarism) menar att vi ska handla så att konsekvenserna blir så goda som möjligt för alla individer i frågan. Den mindre vanliga regelutilitarismen menar att vi ska handla så att om handlingen skulle upphöjas till regel skulle den ge de bästa konsekvenserna. Vanligaste kritiken är att rättvisa måste gå före lycka och välfärd annars kan minoritetsförtyck bli moraliskt acceptabelt. Problem med att värdesätta sanningen har även diskuterats av bl.a. Daniel Fincke. Han ställer utilitarismen mot perfektionism. Lite populärt kan man säga att perfektionisten strävar mot perfektion dvs nå det goda (må bra) genom att försöka utvecklas i riktning mot fulländning tillämpat på personligt, kulturellt eller samhälligt plan. Det senare förefaller rimligt om man varken tror att människan som varelse eller vårt samhälle är färdigutvecklat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar