När jag startade denna blogg ville jag ge den ett unikt namn. Jag tycker att en av de vackraste orden i svenska språket är "xenolit". Gör man en google sökning på xenolit får man 214 000 träffar och på engelseka "xenolith" cirka 860 000 träffar, dvs inte särskilt unikt.
I min barndom var jag under en period, som många andra små pojkar och flickor, hårt engagerad i att leta fina stenar. Den finaste som jag hittade visade sig, efter större utredning som även involverade föräldrar, vara en obsidian. I uppslagsverket beskrevs den som en "halvädelsten" dvs mäkta fin! Har genom åren burit med mig detta som ett stolt barndomsminne.
"Xenosidian" är en kombination av dessa två. Det skulle vara mycket intressant att höra vad ni läsare tycker om namnet? Herman Lindqvist tyckte Estelle lät som en bakelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar