Viktigare fråga: kan Kina demokratiseras? Den ljusskygga ledningen av kommunistpartiet som styr vill uppenbarligen inte demokratisera på västerländskt vis, tvärtom de verkar värna diktaturers intressen.
Kan vi tänka oss någon mekanism för Kinas demokratisering? Just nu känns det väldigt avlägset. Men inte lika avlägset som supermakten Kina kändes när jag i slutet på sjuttiotalet diskuterade med en skolkamrat. Han hävdade bestämt att Kina skulle bli nästa stor världssupermakt, då en väldigt udda syn. Kina betraktades av det stor flertalet som ett efterblivet U-land med kärnvapen och problem med överbefolkning (som de borde fokusera på och kanske också skulle kunna lösa med sin nya ettbarnspolitik). Hans enda argument var att "De är uppåt som fan". Nu, 34 år senare, känns det nästan lite surrealistiskt att han hade rätt. På samma sätt kanske vi en dag kommer se ett demokratiskt Kina. Hur skulle det gå till? En möjlighet till demokratisering kommer inifrån. Kinas kommunistiska parti kan gradvis ge nationella folkkongressen ökade befogenheter och låte den utvecklas till ett parlament samtidigt som partiet expanderar och så småningom omfattar alla medborgare (man så att säga föds in i partiet på samma sätt som vi svenskar "föds in i Sverige"). I bästa av alla världar kanske denna utveckling skulle kunna ta fart till partiets hundraårsjubileum 2021? Både Kina och världen skulle kunna blir stabilare och tryggare.
En lika svår eller svårare fråga, och kanske också viktigare: kan de stora världsreligionerna sekulariseras? Eller egentligen, kan de dominerande monoteistiska religionerna ta ännu ett steg till ateism? Det tidigare steget, från polyteism till monoteism som verkar gått via monolatrin tog lång tid och involverade stora omställningar. Det finns inga skäl varför steget till ateismen skulle vara mindre dramatiskt (för dagens monoteister). Eller som Richard Dawkins uttrycker det:
"An atheist is just somebody who feels about Yahweh the way any decent Christian feels about Thor or Baal or the golden calf. We are all atheists about most of the gods that humanity has ever believed in. Some of us just go one god further."
I kristna delen av världen, och särskilt i Sverige, har vi haft en stark sekularisering i takt med att utbildning och levnadsstandard har ökat. Inom den Islamska världen är utvecklingen mer ambivalent och det är fortfarande oklart vartåt den arabiska våren kommer föra utvecklingen. Det finns även tendenser till fundamentalism och tillbakagång i västvärlden. Man frågar sig: kan de abrahamitiska religioner utvecklas mot ateism på samma sätt som Kina skulle kunna demokratiseras? Det vill säga: en utveckling inifrån som drivs av en begreppsmässig explosion. Ett mellansteg (som monolatrin) skulle kunna vara ett första panteistiskt steg där "gud" identifieras med universum (dess material och dess energi). I det andra steget bleknar och försvinner det gudomliga aspekten på universum -likt stjärnorna bleknar och försvinner från himlen en klar morgon (det gudomliga/metafysisken blir överflödigt). En långsam reträtt är en annan väg/mekanism, som kan skönjas i västvärlden. Tillslut hamnar reträtten i en vetenskaplig deism: gud skapade världen (= initierade Big Bang) men drog sig sedan tillbaka. Gud kan då göra en exit ur medvetandet till förmån för livet, världen och sanningen. Många s.k. kristna tycks redan vara där.
Kan man kalla en sådan tro för ateism eller är det en ateistisk religion (som föreslås i artikeln "A Religion for Atheists" av Alain de Botton i Stanpoint). Frågan blir semantisk på samma sätt som om Kina, och Indien, är på väg att bli världssupermakter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar