Trygghet

I dagens DN tar barnpsykologen och fyrbarnsmor Malin Bergström upp ungdomars behov av trygghet och vikten av att vuxna kan ge dem det. Hon betonar att "tonåringen inte är färdigutvecklad" vidare "även neurologiskt utvecklas hjärnan under tonåren. Den här utvecklingen i hjärnan pågår ända till åren efter tjugo, visare senare forskning. Främst är det området i pannloben, prefontala cortex, som tar tid på sig. Där finns förmågan till överblick, till att strukturera och bedöma risker". Hon konstaterar att "vi har en uppfostringsstil som är antiauktoritär i dag" vilket hon tycker är härligt men att "vi lämnar dem lite för mycket åt sig själva". Hon fortsätter med att efterlysa "tryggheten för våra unga, vi ska skydda dem, och det krävs att vi tränger oss på, bryr oss och bestämmer mer. Och tonåringar skulle må bra av att vila i att de är växande människor".

Malin fäster stor vikt vid kompisrelationen "försvinner det nätverket kan många unga uppleva att deras identitet kraschar, de har ett behov av att kunna spegla sig i andra och få bekräftelse. Många unga lever i laglöst land. De har en idé om att de ska lösa allting själva eller inom vänkretsen. Det är som om de underkänner det stöd som finns i vuxenvärlden och i samhällets institutioner". Hon noterar att de som är engagerade i någon förening på fritiden (idrott, kultur eller politik) har det lite enklare. Och "hittar man inte något sådant kan det vara lättare att fastna i de existentiella frågorna".

Tonåringar som precis är på väg att bli vuxna är naturligtvis mycket känsligare och mer utsatta än de som redan "funnit sig tillrätta". Historiskt har behovet av trygghet varit mycket mer påtagligt än vad det är idag. Människan utvecklades delvis som bytesdjur. Påtagliga hot mot den egna hälsan har varit överskuggande i historien (fram till moderna tider i rika delen av världen): sjukdomar, krig, svält, rättsövergrepp mm. Religion har i viss mån erbjudit trygghet, ibland skenbar ibland faktisk. Otryggheten är för ungdomar och deras föräldrar ofta  mer påtaglig. Särskilt i tider som dessa när ungdomsarbetslösheten stiger och hot från kriminella gäng och drogbruk ökar. Jag tror dock vi alla har behov av trygghet. Den sortens trygghet som kan ges av en stor organisation som spänner över många nationer, en lära som svarar på de yttersta frågorna, en tillhörighet till en värdegemenskap som ger stöd i moraliska funderingar. Kort och gott: i otrygga tider är det inte lika enkelt att vara "sin egen ateist". Det påminner lite om historien om de tre små grisarna -det gäller att vara flitig och bygga ett robust hus som kan ge trygghet i svåra tider.