Det enkla är det sköna

I tider med stora koldioxidutsläpp och ökande temperaturer har en räcka krångliga och dyra förslag lagts fram på hur vi ska minska våra utsläpp eller minska halten koldioxid i atmosfären. Till och med svenska Vattenfall har bränt pengar på ett sådant projekt. Syftet med projektet var att försöka rättfärdiga de enorma investeringar man gjort i kolkraft. Projektet misslyckades då de inte fick tillstånd att lagra koldioxiden i marken. Det gemensamma för dessa förslag är att de antingen bygger på glädjekalkyler vad gäller kostnader eller på överskattning av infångat koldioxid och underskattning av miljöbelastningen som själva tekniken medför.

Tittar vi i den geologiska historien visar det sig att mossa har fungerat mycket bra som infångare. Till den grad att koldioxiden i atmosfären halverades och den första istiden inleddes redan för 470 miljoner år sedan. Detta gäller naturligtvis inte bara mossor: alger och skogar är också mycket bra på att binda koldioxid. Kraftig algtillväxt i övergödda hav var den naturliga mekanism som deponerade råmaterialet till fossil olja (dvs band den koldioxid som vi idag släpper ut). Det finns även hopp om att alger växta i solbelysta saltvattentankar ska kunna ge ett syntetiskt bränsle till konkurrenskraftigt pris. Detta med mycket högre verkningsgrad än dagens biobränslen och utan att konkurrera om landyta för matförsörjning. Ett program där förnybar energi används för att avsalta vatten och odla upp öken skulle inte bara vara bra för klimatet utan även kunna göra stor nytta för lokalbefolkning som nu drabbas av torka (orsakat av klimatförändringar).

 Ibland är de enklaste lösningarna också den bästa.

17/4-12 Biobränsle hotar rätten till mat SvD