Leta i den här bloggen

torsdag 9 februari 2012

Blåvit Melankoli

Dagens DN innehåller en mycket välskriven artikel av Johan Åkesson rubricerad "Djupdyk i den norrländska ­melankolin". Han och Eva Tedesjö har besökt "föreningen Mörkrets och kylans glada vänner" utanför Skellefteå och väver samman vinterbadande med en diskussion om melankoli. Definition av melankoli på Wikipedia ger en negativ bild "en form av djup depression och ingår i gruppen psykiska sjukdomar som berör stämningsläget". Johans artikeln handlar inte om den sjukliga formen utan snarare om något som är relaterat till det svenska, eller norrländska, svårmodet och till naturens stillhet. Den sortens melankoli som avspeglas i svensk musik, som när Rebecka Törnkvist, mellan två låtar på konsert i slutet på nittiotalet, frågar "vill ni dela lite mer melankoli med mig?".

I artikeln nämns att "Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala Universitet, år 2009 skrev boken 'Melankoliska rum' där hon söker svar på vad melankoli är". I boken skiljer hon på  självmordssvart, depressionsgrå, tomhetsvit eller stämningsblå melankoli. Den senare blåa är också förknippad med en sorts stillhet ofta i närheten till stilla och storslagen natur. Den karakteriseras av ett inre lugn väsensskilt från den stress och intensitet vi ofta känner i den moderna tillvaron. Man frågar sig med Rebeckas språk: kan den blå melankolin vara en Good Thing?

National encyklopedin omnämner "till de utmärkande dragen hör att nedstämdheten upplevs annorlunda än sorgen efter en kär anhörigs bortgång (distinkt kvalitet). När något positivt inträffar skingras inte dysterheten ens för en kort stund (brist på reaktivitet)". Visst, en blå melankoli representerar kvalitet och innehåller brist på reaktiviet, men kanske inte för att förmåga eller kraft saknas, utan kanske för att den är överflödig. På så sätt skulle den blå melankolin utrycka ett tillstånd av inre frid och harmoni med naturen, vilket också skymtar fram i de glada mörkrets vänners vinterbadande. Ett tillstånd som påminner om det man söker i meditationstekniker, som till exempel transcendental meditation med indiskt religiöst ursprung där man söker kontakt med sin inre stillhet och harmoni som ibland kallas "transcendentalt medvetande", liknar Johannissons "tomhetsvit". Idag utvecklas tekniker, främst Mindfulness, för att fånga upp de dokumenterat positiva effekterna, en sorts avprogrammerad "ateistisk meditation".

Det är svårt att sätta fingret på vad denna inre stillhet är. Jag tror vi alla har en känsla för den -en sorts harmoni och lugn i samklang med den omedelbara omgivningen. Tror mig ha känt den många gånger på olika sätt. Inte bara i meditation och avslappning utan även när jag simmat i augustivarmt vatten mellan ytterskärgårds-klippor en helt stilla kväll i solnedgången.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar