Leta i den här bloggen

måndag 27 februari 2012

Estelles val

Har Estelle ett val?
På DN's kulturdebatt argumenterar Nina Björk kring att det är bestämt vad Estelle ska bli i samma ögonblick hon tar sitt första andetag. Gårdagens ledare tar upp problemet med den ålderdomliga successionsordningen från 1810 (lätt modifierad 1979). Den slår fast ”att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Den augsburgska bekännelsen tar kraftigt avstånd från helgondyrkan, klosterlöften och fördömer bekännelsen kätterier, såsom bland annat ”muhammedanerna” (muslimerna). För Estelle är det därmed förbjudet att vara ateist eller att kalla Gud för Deus, Jahve eller Allah.

Formellt har hon fortfarande ett fritt val. Hon kan välja en annan tro och abdikera. Vem vet, monarkin kanske faller långt innan hon ska tillträda som drottning? Problem av denna art hamnar till slut i en diskussion om den fria viljan, vilken i filosofiska sammanhang ofta ifrågasätts. I Estelles fall kanske det blir ännu tydligare. Hon kommer att uppfostras till att tro på gud enligt augsburska bekännelsen och till att försvara monarkin. Denna uppfostran kommer prägla henne (se mitt tidigare inlägg: tror på tomten).

Svaret torde bli: nej lilla Estelle har inte mycket till val. Man kan ta ett steg till och fråga sig: har någon av oss ett val? Hamnar vi i då obekväm fatalism? Är världen ett mekaniskt urverk, som sparkade igång i och med Big Bang, där vi bara är små kuggar? Kanske inte, den moderna fysiken säger att det finns äkta slump dvs. våra liv behöver inte vara förutbestämda. Tyvärr löser inte slumpen problemet med den fria viljan. 1600-tals filosofen Spinoza, som själv var determinist och med emfas förnekade människans fria vilja, erbjuder en lösning eller åtminstone en tröst. Han lär att "fri vilja" har att göra med om motivationen kommer inifrån eller utifrån. Det vill säga, drivs vår handling av en inre vilja så handlar vi av fri vilja. Det är väl i praktiken så vi dömer? Säger en vuxen Estelle (otvunget) att hon tror på augsburgska bekännelsen kommer vi inte ifrågasätta det. På samma sätt som din fria vilja inte ifrågasätts när du röstar i ett demokratiskt val (så länge din motivation förefaller komma inifrån i.e. du röstar i god ordning). Representerar du däremot någon grupp måste du kunna motivera ditt beslut (för att behålla förtroendet i.e. finns inga oacceptabla yttre skäl som ex. muta el. dyl) dvs. "bara" fira viljan räcker inte.

Hur är det då med vår världsåskådning? Kan vi själva välja "helt fritt"? Kanske inte, valet påverkas i stor grad av vår uppväxt och den information vi får/väljer att ta till oss. Det blir ytterst ett återkopplat system som i de flesta fall tar utgångspunkt i vad våra föräldrar tror eller tvärt emot vad de tror (i t.ex. ungdomsrevolt). Men det är inte bara föräldrar som påverkar oss i vårt val. Vi tar själva in information från andra vuxna omkring oss, under skolgången, från kamrater, anhöriga och massmedia. Jag tror de flesta är till freds så länga som vi själva får bestämma oss utifrån våra inre övertygelser. Med andra ord: vi har ett "fritt val" i Spinozas bemärkelse. Tyvärr får inte Estelle det:  hon får i praktiken aldrig en chans att bestämma utifrån sina egna inre övertygelser.

Första bilderna från svt


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar