I detta sammanhang ter sig det i dokument utifråns senaste avsnitt behandlade "Planerat åldrande" som djupt omoralisk:
"Spansk dokumentär från 2010. Många av de apparater vi köper är konstruerade att bara hålla en viss tid - sedan slutar de fungera. Detta är inget som tillverkarna vill låtsas om. Men samtidigt som vi tvingas köpa nytt och håller ekonomin igång förgiftas vår miljö av mängder av obrukbara prylar".
Se även FoF om bilens utveckling. Utvecklingen startade med att alla världens glödlampstillverkare samlades i början på 1900-talet och bestämde att begränsa glödlampans livslängd till 1000 timmars brinntid (från de då utvecklade lamporna med 2500 h). Fick själv en "aha-upplevelse" då jag ärvt en jordglob som min morfar införskaffade på 50-talet, vars lampa, som sitter inne i globen, aldrig bytts. Tidigare hade jag betecknat detta som "ett mysterium".
"Planerat åldrande" är inte bara ett slöseri med resurser och belastar vår miljö. Det innebär även att vi alla får jobba mer för en lägre standard därför att en industri, i kartell, bestämt sig för att öka sina vinster och sin marknad. Vi får verkligen hoppas att statliga åtgärder, överstatligt samarbete och konsumentmakt kan få slut på detta kvalificerade missbruk. Vän av ordningen frågar sig nu: hur kunde det bli så här? Svaret är nog att det handlar om bristande moral. Framförallt borde det tidiga nittonhundratalets moralväktare i västerlandet, det vill säga den kristna kyrkan, reagerat och motverkat denna utveckling som på sikt hotar vår överlevnad. Man kan säga att glödlampan belyser religionernas kanske största misslyckande: de har i stort sett helt missat att reagera på miljöproblemen. Istället har en framväxande sekulär miljörörelse tagit denna strid, långt senare.
23/5-12 När skuldfällan slår igen: EU:s åtstramningar ökar nationalismen
27/5-12 Inbyggd lampa lyste i 77 år - dyr elnota
Bild från freepik.com
=)
SvaraRadera