Mot Religionsfritt

Idag diskuteras religionsfriheten friskt i vårt land. Särskilt intensivt på områden där den tycks komma på kollisionskurs med andra fri och rättigheter. Nyligen kom Hans Ingvar Roth ut med ny bok i vilken han försvarar religionsfrihetens status som mänsklig rättighet: "Är religionen en mänsklig rättighet?". Hans har presenterat sin bok i radions P1. I Svenska Dagbladet har författare Torbjörn Elensky recenserat boken.  Recension är välskrivet på gränsen till en fristående essä.
Ur SvD: "Många människor har ett behov av att fästa sin världsbild i en punkt bortom förnuftet, i något onåbart som enbart kan accepteras, inte bör kritiseras och från vilket själva världsupplevelsen sedan emanerar och i förhållande till vilken världen värderas. För väldigt många sitter denna punkt i religionen, som befinner sig bortom den vetenskapliga förståelsen, bortom vardagen, men samtidigt genomsyrar hela livet.
  Religionen bär en väldig rikedom, konstnärligt, mänskligt, filosofiskt och rent känslomässigt, men den kan också vara ett konserverande regelverk som kringskär människors liv och som har seglivade anspråk på att vara överlägsen vetenskaperna, med aktuella exempel som anti-darwinismen och motståndet mot stamcellsforskning".
Torbjörn sätter fingret på den springande punkten "De missionerande monoteistiska religionernas problem i förhållandet till den sekulära makten är att de anser sig äga sanningen" och att "det största problemet när det gäller religionsfriheten är barnen. Har de också individuella mänskliga rättigheter, eller är det föräldrarna som är bärare och förvaltare av dem tills barnen är vuxna?", se t.ex. Förbjud omskärelse av omyndiga pojkar och Övergreppen på barn i religionsfrihetens namn måste stoppa apropå exorcism.
Torbjörns slutsats är att tolerans är essentiell (respekt för vars och ens frihet att själv styra sitt liv och definiera sig i så stor frihet som möjligt). Religioner måste få verka (även de vi är främmande för). Men de som gör anspråk på denna frihet måste själva ge andra den. Ingen religionsfrihet för någon utan tankefrihet, samvetsfrihet och yttrandefrihet för alla.

I ett läge där religionsfriheten fyller 60 år och Sverige i stort är sekulariserat känns diskussionen både aktuell -det gäller att få till en lagstiftning som stävjar alla avigsidor av dessa uråldriga trosföreställningar, samtidigt som den känns rätt inaktuell. Humanisterna argumenterar för att vi borde avskaffa religionsfriheten, den behövs inte. I grundlagen finns redan rättigheter om informationsfrihet, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, föreningsfrihet och demonstrationsfrihet.

Fallet påminner om en gammal sommarstuga man planerar att riva för att bygga nytt - det är ingen idé att renovera eller förbättra den. I praktiken är vi på väg mot ett religionsfritt land även om vi aldrig kommer fram, likt nollvisionen inom trafiksäkerheten. Därför kanske vi borde anlägga ett mer socialantropologiskt synsätt: att det finns religioner och religiösa - en kvarleva från medeltiden - ger oss en möjlighet att studera dem för att bättre förstå vår historia. I samma anda är det kanske inte värt besväret att i dagens Sverige avskaffa reglerna om religionsfrihet. Däremot bör vi lägga krut på att stävja avarter och kanske fundera på om vi kunde modernisera religionsfriheten till en mer generell livsåskådningsfrihet?

Bild från GP