Kristendomen går till historien

I kyrkanstidning refereras idag religionsvetarna Straarup och Ekberg som som i en intervju- och enkätundersökning studerat hur församlingsbor förhåller sig till tro, livsåskådning och identitet. "Det är Svenska kyrkans eget fel att medlemmarna blir allt färre. Kyrkan tog aldrig över undervisningen i kristen tro när skolan strök det från schemat, det är bristen på kunskap som har skapat ointresset för religionen", se även KT: Inte självklart hur vi möter den religiösa språklösheten

Religionsvetarna fann ett för dem "oroande mönster":
"– Vi såg att människor inte hade det språk som behövdes för att ut­trycka sig om tro. Många kände sig dessutom främmande inför kyrkan.
– Jag satt länge med varje intervjuperson och förklarade våra frågor men de flesta hade svårt att formulera sig. Många av dem sa 'hä va int lätt'. Man saknar ett religiöst språk.
Ekberg som ledde intervjuerna blev bekymrad över den bild som trädde fram.
– Jag tänkte att här är en hel verklighet som försvinner. Något som var verkligt för de allra flesta förr är nu borta".

Ordvalet "verklighet" är minst sagt komiskt i ljuset av att kristendomen baseras på en påhittad metafysisk gud, lanserades av en man som påstods blivit till genom befruktning av den helige ande och sen ska ha dött på korset för att återuppstå några dagar senare med mera. Det är väl verkligheten som träder fram och dagdrömmen som bleknar?

Enligt religionsvetarna är det "Svenska kyrkans eget fel att kunskapen nu försvinner och att människor väljer bort det kristna livet.
– En anledning till att det är så dåligt ställt är att söka i att Svenska kyrkan inte har kunnat etablera en elementär dopundervisning, säger Straarup.
Men en av Svenska kyrkans grundläggande uppgifter är just undervisning. Det skrevs in i kyrkoordningen och är alltså en prioriterad fråga". Jomenvisst, som tidigare konstaterat är det viktigt att starta indoktrineringen på ett tidigt stadium om man skall lyckas få människor att tro på tomtar, gudar eller andra metafysiska väsen.

Nej det är inte kyrkans fel. Kyrkan ska inte ta äran för att människor i ett upplyst samhälle vänder sig bort från gamla trossatser. Kyrkan och kristen tro behövs inte längre - inte i samma utsträckning som under medeltiden när döden i form av svält, sjukdom eller godtyckligt rättsövergrepp (av enväldiga härskare eller krigsherrar) lurade runt hörnet. Mysterierna skingras på samma sätt som när moderna röntgenbilder löser mumiers gåtor, se GP och DN. En kultur som gick i graven med kristendomen (som nu står på tur). Den kristna tron behövs inte heller för att förklara hur världen har kommit till, hur människan utvecklats eller hur världen fungerar. Tvärtom, gamla trosföreställningar om jungfrufödsel, arvssynd eller mirakel framstår snarare som de rövarhistorier de är (likt dagens blandning av kristendomen med en animistisk tro i Georgiens bergstrakter). Ytterst är det en konsekvens av att människan, långt före kristendomen skarvades ihop, började ta för sig av frukten från kunskapens träd.

På samma sätt som bildning och ökad kommunikation likt en tsunami, under arabiska våren svepte bort flertalet diktatorer, sveps kyrkan, kristendomen och annan tro på vidskepelse bort. Kyrkan ska inte bära detta kors! Tvärtom, titta tillbaka på en 2000-årig storhetstid som spridit mycket god moral, välgörenhet och själasörjande (och tyvärr en hel del annat också men på en begravning håller man god min och försöker minnas det goda). Tittar man på en världskarta över religioners utbredning framstår kristendomen som en vinnare med islam på andra plats. Nu är vi påväg in i en annan tid: med utbredd upplysning, lätt tillgänglig kunskapen och vetenskaplig världsbild. De gamla sagorna duger fortfarande som underhållningen men är nu på väg att förpassas till historieböckerna.

1/6-12 Ingen trosbekännelse i Brasilien

Målning av Hendrick Goltzius 1616 från stenudd.se