Arvet

En sekulär eller ateistisk livsåskådning kan ärva mycket från tidigare religioner. De representerar mycket gammla traditioner som har internaliserat ceremonier och högtider utvecklade för att täcka människors behov, om än på lös grund, i nöd och lust (som t.ex. vid tragiska flygkrascher). En livsåskådning bör därför titta noga på vad religionerna omfattar för att destillera fram ett extrakt. I denna destillationsprocess måste även metafysiken avskiljas likt finkeloljan, vilket i sig är en grannlaga uppgift. Det har i viss mån redan gjort på olika områden, t.ex. inom mindfulness (som kan sägas vara  avprogrammerad variant av yoga/meditation ursprungligen från buddhismen).

Inom vilka områden ska livsåskådningen ärva från sina primitiva religiösa anfäder?

I funderingen om äkta människor och religionernas ursprung gick jag tillbaka till en gamla lärobok i religionshistoria av Ringgren och Ström. Där kan man i inledande kapitel läsa om religionsfenomenolgi: "det jämförande studiet av de religiösa föreställningarna och uttrycksformerna". Tittar vi snabbt i inledningen och kastar ut metafysiken så åker magi, helighet och gudstro på soptippen, men inte tabu. Enligt tidigare kanske en del handlingar och till om med kunskap vara "förbjuden".

Gemenskapen är nog så viktig för att utveckla och sprida en livsåskådning. I det moderna samhället kanske man inte behöver bygga ateistiska tempel annat en på ett fåtal platser då man istället kan umgås mycket tätare och effektivare i ett facebook-liknande forum "Soulbook, Lifebook, Xenobook" eller dylikt.

Kulten, som har redan berörts flera gånger, tar sig uttryck i vissa bestämda handlingar som i regel på något sätt regleras av den sociala gemenskapen; vidare: kult och moral står inte i motsats till varandra , utan etiken är ofta bunden till kulten.  Där ingår, som minst socialt bundna kulthandlingen, bönen som skiljer sig från meditationen (upplevelser och tankar kring något) genom att alltid riktas till någon. En ateistiska bön skulle då rikta sig till något eller något och tjäna som ett sätt att åtekommande försöka samla och fokusera sina tankar. Offer kan skippas i fysisk bemärkelse. Däremot kan en uppoffring vara ett positivt element när man väljer att göra ett avkall eller extra ansträngning för att nå ett enskilt eller gemensamt mål (som ett nyårslöfte). Den viktigaste riterna torde vara dop, bröllop och begravning. Inträdet i vuxenlivet bör stödjas av något liknande den humanistisk konfirmationen för att orientera och informera i livsåskådningsfrågor. Kulten föregår ofta på särskilda heliga platser eller i därför helgade byggnader, tempel.

Ämbeten skulle man kanske inte vilja ha men det är nog i praktiken svårt att undvika "proffs politiker". Motsatsen: amatörer förefaller föga attraktivt (med färskt exempel från amatör imamer som rekommenderar kvinnoförtryck).

Tankar om döden, världsslutet (eller eskatologi - läran om de yttersta tingen) och skapelseberättelsen ska i sörsta utsträckning lämnas till vetenskapen då de tillhör världsbilden med möjligt undantag för hur vi förhåller oss till dem särskilt då livet och dess slut.