Sköna busungar

Blev häromdagen klandrad av en man för att jag "saknar respekt för de troende". Det verkar som jag i och med min blogg varit den första som gjort honom uppmärksam på tankegångar från de nya ateistierna "uppfattningen att religion inte enbart ska tolereras, utan bör angripas, kritiseras och blottläggas med rationella argument varhelst dess inflytande uppstår", se även Nya ateism = gammal ateism. En uppfattning som har irriterat mången troende - de vill inte veta av kritik och rationella argument. Det kan tyckas vara en filosofisk fråga men i verkligheten får den stora konsekvenser. Allt för tydligt blir det när religiösa, i religionsfrihetens namn, vill fortsätta utöva barbariska riter som exorcism och omskärelse trots att de strider mot mänskliga rättigheter och kränker enskilda individer, allt för ofta försvarslösa barn (vars rätt till religionsfrihet inte respekteras). Även i USA, som tidigare präglats av stor religiös frihet, har nu planeran på Park 51, som är ett muslimskt center några kvarter från Ground Zero, starkt ifrågasatts.

Det är klart att religiösa reagerar starkt på de s.k nya ateisternas ifrågasättande - många religioner ligger i princip på dödsbädden och då är det extra känsligt. Det hela påminner om döende diktatorer "omvärlden dröjt plågsamt länge med att tala klartext om regimens karaktär". Peter Wolodarski fortsätter i gårdagens DN med: När diktatorer dör uttrycks ibland de mest genanta omdömen, även av sansade personer. Sveriges statsminister Tage Erlander var ingen anhängare av Sovjetunionen eller tyranner, men vid Stalins bortgång 1953 uppvisade Erlander ändå en stötande vördnad: ”Tilliten till honom (Stalin) och förtroendet för hans skicklighet har av det ryska folket känts som en stor tillgång i en värld så fylld av faror och ångest som dagens”. Trots att det var Stalins politik som är farornas och ångestens bakgrund.

De flesta religioner med alla element som himmelske fader, bönen, barnatro mm kan karakteriseras som en sorts regression där metafysiska trossagor tillåts dominera över en modern rationella världsbild. Det ger en besjälad värld som kan bevekas med böner och tro (pss som man i barndomen kunde tjata sig till mer godis) . I den terminologin skulle man kunna karakterisera det religiösa förhållningssättet som att dröja kvar i barnets magiska värld. Den växande skaran aktiva religionskritiker kan pss karakteriseras som brokiga tonåringar - de reagerar på barndomens världsbild, och föräldrarnas oinskränkta makt, på vägen mot frigörelse och självständighet. Det vuxna förhållningssättet är mer tolerant. En trygg ateist kan också tillåta sig att se och uppskatta de positiva sidorna av religionen. Precis som en balanserad förälder uppskattar och älskar sitt barn trots att det ibland behövs tillrättavisningar med en mjuk men bestämd hand (med undantag för ungdomsbrottslingar där det behövs kraftfullare åtgärder). Den trygge ateisten kan uppskatta alla de positiva element av folkliga traditioner och mänskligt beteende som religionen fångat upp i över tusen år. Religionerna kan betraktas som välmenande försök att skapa en fungerande livsåskådning innan vi hade en realistisk världsbild. Religionerna och religiösa kan då i huvudsak, vad anbelangar världsbild och livsåskådningsfrågor, behandlas som "sköna busungar".

3/8-12  Haitiska barn dog av voodooritual DN
7/8-12  Ortodox präst pussar som barn - då tog Putins tolerans tar slut DN
8/8-12  Sektledare höll barn instängda under jord DN

Bild "Sköna busingar" från Semesterbilden