Leta i den här bloggen

söndag 22 juli 2012

Små planeter hittas

Vi lever i en astronomiskt väldigt intressant tid: allt fler planeter upptäcks kring andra stjärnor än vår egen, s.k. exoplaneter (nu över 700). Astronomer har observerat en liten planet, i storlek mellan jorden och Mars, kring en röd dvärgstjärna GJ 436 som ligger 33 ljusår bort. Planeten med en yttemperatur runt 500 grader ligger visserligen alldeles för nära sin stjärna för att liv ska vara möjligt men det intressanta är att en så liten planet har kunnat upptäckas. Det börjar bli tekniskt möjligt att upptäcka jordlikande planeter i vårt närmaste vintergats-grannskap. Det vill säga, vi har kommit ett steg närmare att upptäcka liv i universum. Se DN, ABC-news, vetenskaplig artikeln, tidigare inlägg "Massor med jordar" och även svenska bloggen Metric Space

Kan vi besöka dessa planeter? Idag är väl svaret nej. En stjärnresa är visserligen inte lika otänkbar som att resa till andra galaxer. Men med dagens teknik möter interstellära resor i det närmaste oöverstigliga hinder i form av: tid, energi och risker. Tiden för en resa till de närmaste stjärnorna uppskattas till mellan 1000 år och kanske neråt några årtionden. Energibehovet för ett sådant stjärnskepp är gigantiskt - i storleksordningen 100 gånger hela jordens. Till sist, det saknas lösningar för att skydda skeppet mot kollisioner med små partiklar (som blir mycket besvärliga vid höga hastigheterna).

Inom den närmaste framtiden har vi fullt upp med att skrapa ihop resurser för en Mars expedition som torde vara långt viktigare, bl.a. för att trygga vår arts överlevnad. Likväl, det som idag förefaller omöjligt kan kanske bli verklighet någon gång i framtiden. Hur hade t.ex. Columbus finansiärer reagerat om han föreslagit en månfärd istället? Kan vi utveckla teknik som låter oss accelerera med 1 g (normal tyngdacceleration ca. 10 m/s^2) så tar det "bara" knappa året att närma sig ljushastigheten och dito att bromsa in. För passagerarna på ett sådant skepp skulle resan till GJ 436 ta runt fem år tur och retur (på grund av relativistiska effekter). Men när de kom hem skulle uppåt 70 år ha passerat på jorden.

Bild från ABC News

2 kommentarer:

  1. Varför ska vi trygga vår arts överlevnad? Inte
    får man intrycket att människan är något bra
    att döma av allt sattyg som händer och som människan är ansvarig för. Varför är det bra
    att sprida mänskligt sattyg vidare ut i rymden?

    Dessutom patetiskt tro att resa till Mars på något sätt påverkar människans framtid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste Magnus G. hade du följt länken innan du kommenterade så hade du sett att det var Stephen Hawking som uttryckete "Den mänskliga rasen bör inte ha alla sina ägg i en korg, eller på en planet" - en av vår tids största begåvningar. Eller om du följt länken till Mars-one så hade du sett att det inte handlade om "en resa" utan om en utvandring. M.a.o. inte särskilt patetiskt - men kanske väl bortom din horisont.

      Radera