Finns många bra exempel, bland dem:
Världsbilden där vi, inte bara i västerlandet, gått från en geocentrisk världsbild till en heliocentrisk, sen upptäckte vi galaxen (med dess 400 miljarder stjärnor) "Ursprungligen trodde man att Vintergatan utgjorde hela Universum" och förstod att vi levde i utkanten av den. Universum visade sig innehålla ett stort antal galaxer, nu är vi framme på 1900-talet och Hubbels upptäckter.
Storyn tar inte slut där utan det visar sig att det mesta av universum inte är "vår sorts materia" utan något annat "mörk materia" som vi inte har koll på och nu förefaller till och med som om det inte är materia (mörk och "vanlig") som dominerar universum utan istället någon okänd form av energi som följdaktligen benämns "mörk energi"
Samma resa har vi gjort inom kosmogoni: från "rätt nyligen" inträffade skapelse berättelser där vi själva varit en viktig del. Till att vara en produkt av evolution på jorden sen den bildades för knapp 5 miljarder år sedan i ett universum som är bortåt 13.46 miljarder år.
Lämnar man fysiken och tittar på andra område blir det liknande bild: folk, kulturer, religioner mm har satt sig själv i centrum men när vi fått bättre kunskap har det bara visat sig vara kvalificerad egocentrism! Ta till exempel europeiska geografer som gjort Europa till egen kontinent -en titt på världskartan räcker -de hade antingen rätt vild fantasi eller en stor dos egocentricitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar