Starman waiting in the sky

Vi står idag på randen till att hitta utomjordisk liv i universum. I vårt eget solsystem är en möjlighet Mars där det kan finnas mikrobiologiskt liv. En annan möjlighet erbjuds av Jupiters måne Europa som under en frusen yta verkar ha en ocean av flytande vatten. Chanserna att hitta intelligent liv i solsystemet får dock ses som mycket små. I universum t.o.m. i vår egen Galax är chansen betydligt större. Ett sätt att uppskatta dessa chanser utgår från sannolikheter och sammanfattades på 60-talet av astronomen Frank Drake i Drakes ekvation. Den näst första termen (fp hur stor andel av dem som har planetsystem) och den tredje termen (ne hur många planeter av samma typ som jorden det finns i genomsnitt i ett planetsystem) har med de senaste forskningsrönen ökat väsentligt: till kanske 0.8 respektive 0.1 eller något i den storleksordningen. Även om Drakes ekvation har en hel del tillkortakommanden (man måste bland annat ta hänsyn till att: stjärntätheten i vintergatans centrum är så stor att strålningen antagligen utesluter liv och att supernovor med kraftiga röntgenblixtar kan sterilisera ett stort område runt omkring)  men med dessa siffror antyder en skattning att det kan finnas många civilisationer bara i vintergatan.

Den naturliga frågan bli då: varför ha de inte tittat förbi för att säga hej? Faktiskt har vi inte ens kunna uppfatta något spår av dem trots många års sökande med stora radioteleskop, SETI. Slutsatsen har ofta blivit att "de inte finns" därför att: planeter är ovanliga, liv är ovanligt eller att teknologiska civilisationer förgör sig själva så snabbt att det är osannolikt med en till oss samtida.

En mer djuplodande förklaring som framförts kan vara att vi för det första inte känner igen en civilisation som har utvecklats lång bortom oss, att vi inte ens har teknologi för att uppfatta deras signaler (p.s.s. som ursprungsfolk i Amazonas regnskog omöjligt kan uppfatta vår radiokommunikation). Utvecklingen går faktiskt så snabbt att om man befinner sig avskild från civilisation ute i skogen och har en gammal tjock TV (dvs som är äldre än digital TV tekniken) så skulle man idag inte kunna hitta några TV sändningar hur mycket man än kanalsökte (digitala signaler uppfattas bara som brus av en analog-mottagare). Det skulle möjligen förklara varför vi inte ser eller hör något när vi spanar mot skyarna.

Men varför tittar de inte förbi för en kopp Gevalia (Fermis paradox)? För mänskliga civilisationer har varje "primitivt" (urspungs-) samhälle kollapsat när de fått kontakt med mer vår teknologiska civilisationer. Kollapsat i den bemärkelse att de tappar tron på sin egen utveckling, blir stora drogproblem med allmän ohälsa och kulturellt förfall. Kallas i filosofiska sammanhang för "the prime directive" (fr. Star Trek) och förklaras mycket väl i slutet på en UR-föreläsning "Filosofen och utomjordningen"
Detta är ett starkt argument för att civilisationer väsentligt mer avancerade än oss (som har teknologi för att överbrygga de enorma avstånden mellan stjärnorna) aldrig skulle störa oss. Vi lämnas ifred på samma sätt som en omdömesgill person vid en skogspromenad inte ger sig på och förstör en myrstack. Eller som självaste Davie Bowie utryckte det i refrängen på Starman redan på 70-talet:

"There's a starman waiting in the sky ♪♫
He'd like to come and meet us ♪
But he thinks he'd blow our minds.."  ♪ ♪ ♫


Slutligen: det finns bara ett "smalt band" av intelligent liv på "vår nivå" som skulle kunna kontakt oss. Räknar man med att intervallet kanske bara är några tusen år, mellan att de blir tekniska civilisationer tills att de lämnat oss bakom sig, så kanske det bara finns ett fåtal i hela vintergatan. Då är det inte så konstigt att vi varken hört eller sett något av dem -som att hitta en nål i en höstack.

28/3-12 Det kryllar av beboliga planeter i vintergatan: DN, SVT och Aftonbladet.

Nya tankar inom området: resurssnåla utomjordlingar läcker ingen information.