Inom filosofin avses med Holism (av grekiska holos, "hel", "odelad") i allmän bemärkelse ett betraktelsesätt att helheten är större än summan av delarna och att ingenting kan beskrivas enskilt utan kontext.
Inom hela matematiken stöter man gång på gång på sammanhang där relativt enkla definitioner (axiom) ger upphov till stor och blomstrande teoribyggen (fraktaler t.ex.). Inom filosofin brukar man exemplifiera med en motorcykel: den har egenskapen "fart". Tittar man efter var denna egenskap sitter så går den inte att hitta i sadeln, inte i kolven, inte i kedjan osv. men den är ett resultat av helheten.
Inom fysiken brukar lösningen av Schrödingerekvationen för väteatomen: sammanförs en elektron och en proton uppstår en mängd energinivåer mm (som varken kan tillskrivas elektronen eller protonen på egen hand). Finns massor med fler exempel som mer eller mindre genomsyrar vår vardag, t.ex. bara genom att bilda familj så blir man snabbt medveten om att helheten är mer än summan av dess delar.
Ur ett livsåskådnings-perspektiv är resonemang om helheten mycket intressanta. Helheten tycks ha en kraft att "växa på egen hand". Den kan göra en "tråkig" och förutsägbar mekanisk värld (i.e. en som styrs av de fyra naturkrafterna) mycket dynamisk och spännande. Ta till exempel den mänskliga hjärnan och själen. Inom många religioner finns som centralt begreppet själen som något utomvärldsligt, ibland heligt. På ett personligt plan kan man prata med religiösa individer och deras främsta invändning mot ateism är att de blir ett kallt och dött universum, "utan själar". Modern forskning visar att hjärnan fungerar utan någon metafysisk inblandning. Tvärtom, hjärnan och dess ca. 100 miljarder nervceller tycks vara ett utmärkt exempel på hur helheten är mer än summan av delarna. "Själen" är då, på samma sätt som motorcykelns fart, ett resultat av helheten.
Det intressant är nu att om man tänker på världen och fortfarande låter den styras av de fyra naturlagarna (fysik) så kan den likväl, tack vare helheten, vara spännande, fascinerande, levande och "besjälad". Samma resonemang går att tillämpa på livet: även med en mer eller mindre deterministisk fysik (typ den vi har idag med de fyra naturlagarna och kvantmekanisk beskrivning av de mikroskopiska beståndsdelarna).
Vårt liv eller våra gemensamma liv (i form av historiens och världens utveckling) blir då mycket spännande och för oss i viss mån oförutsägbara. Livet vi lever, livet på jorden, evolutionen av livet, utvecklingen av samhället och kulturen (med mera) har hela tiden möjligheten att berikas och blomma ut i nya intressanta riktningar. Vi hamnar i en på intet sätt tråkig och förutsägbar mekanisk värld trots att den går att begripa och förklara med utgång från "döda" naturlagar. Resonemanget om helheten tillåter oss att vara "spirits in the material world"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar