I skuggan av socialdemokraternas partiledarbyta pågår även en intensiv process inom krisdemokraterna. I dagens DN slår Alf Svensson näven i bordet "Käbblets tid måste nu vara förbi".
Alf går tillbaka till ett Europa i aska efter andra världskriget och finner "insikten om att nazism, kommunism, fascism trasat sönder Europa och svept in nationer i lögn och människoförakt, som fick dem att lyfta fram kristen idétradition som grundvärden för ett fredligt och fritt Europa". Hans inlägg andas lite av den irriterade pappan på åskådarbänk som vill ta herrarna Hägglund och Odell i örat: det sparkar för mycket på varandra och för lite på bollen!
Hade inte Alf varit en kristen man så hade han kanske använt partiordförande CH Hermansson ord från 1969: "Kamrater, någon jävla ordning ska det va' i ett parti. Efter den här kongressen får det vara slut med fraktionsarbete vare sig de bedrivs av den ena eller den andra grupperingen"
I sin irritation över procentsats-diskussioner inom partiet frågar sig Alf "Vem tror att ett samhälle kan klara sig utan ett gemensamt etiskt minimum? Vem vill leva i ett samhälle där inte något är sant och något är osant?". Alf slår fast att "det finns all anledning att år 2012 tala om moral och etik. Självfallet ska samhället vara icke-konfessionellt, men det är inte liktydigt med att samhället ska vara 'värdelöst'."
Alf är också inne på att det gäller att tala om ”partiet och jag”, en anspelning på Kenndys installationstal 1961: "ask not what your country can do for you--ask what you can do for your country".
Även om jag på intet sätt stödjer kristdemokraterna eller är engagerad i deras ledarstrid (sitter på åskådarbänken och känner lite skadeglädje över att det sparkas så friskt), instämmer och förtydligar jag Alfs tanke med CH's ord:
"Kamrater, någon jävla moral ska det vara i ett samhälle"
Ska vi ha ett fungerande samhälle så måste vi ha en någorlunda gemensam fungerande moral som bygger på en gemensam värdegrund. Annars blir det många många fler skandaler bland privata bolag, kommunala bolag, politiker, vårdföretag, skolor, med mera. Det samma gäller en livsåskådning: utan fungerande moral blir den, förr eller senare, ett monster som nazism, kommunism och fascism och riskerar därmed ödelägga våra liv och vår värld.
att Sverige har en stakt sympati för den nationalsocialistiska hitler och stalin och musilini svart och brunt det vet väl alla idag. där ingår överfrömyndigande från arbetare och dräggel. det vet väl alla hur det slutade i tysklad alla männen dog och kvar blev kvinnorna som trånade efter män. inte ett öga kunde se en man som iinte var överåldrig och skryngklig och galen. tills fyra småpojlkar kom hem ifrån kriget 1940 talet.
SvaraRadera