Mål och mening

En ateistisk livsåskådning som bygger på en vetenskaplig världsbild behöver inte bara uttala sig om moral utan även ha en kärna som talar om vad som är meningsfullt och eftersträvansvärt. I viss mån ska det knyta ann till det vardagliga livet och erbjuda oss en möjlighet av sammanhang, att känna mening, att känna oss som del av något större. Vi lever, som tidigare diskuterat, i ett enormt fysiskt universum som erbjuder plattformen för utveckling av liv vilket i sin tur har varit basen för utvecklingen av kulturen.

Universum, livet och kulturen utvecklas över väldiga tidsrymder men likväl kan vi skaffa oss ökad kunskap om dem samtidigt som vi är en del av dem. En meningsful del. Vi människor kanske inte spelar någon större roll för det fysiska universum men det är ändå en tillfredsställande tanke att universum har gett upphov till åtminstone en livsform som skaffar sig en allt bättre förståelse för hur det är beskaffat och hur det har utvecklats. Ska den ateistiska livsåskådningen innehålla några trossatser så ligger den inomvärldsligatron att "världen är begriplig" nära till hand (med "världen" avses här universum, livet och kulturen).

Vad är då så spännande med utvecklingen av världen? Jo, det är den mest storslagna berättelsen/historien vi kan tänka oss. En pågående utveckling vi är del av och som kanske har det mesta av sin historia framför sig, som t.ex. upptäckten av liv på andra planeter. De tankar vi tänker och de ord vi talar/skriver är en liten del av ett ständigt flöde som över dagarna/åren/decennierna formar och utvecklar vår kultur på samma sätt som våra kroppar är en länk i en kedja av livet som sträcker sig tillbaka fler hundra miljoner år. Det är rimligt att anta att utvecklingen även kommer fortlöpa långt in i framtiden. Vårt privilegium är att få vara med på en del av denna resa. Våra framtida ättlingar kan utvecklas till varelser långt bortom bronsålderssagornas allra mest upphetsade fantasier om gudar. Gud skapade inte människan utan människan är en del av en långsam utveckling som kan leda mycket mycket längre.

Bild från AlltOmVetenskap.se

Framtidens vardag?

I dagarna drabbas amerikanska östkusten av Sandy. Ett av de värsta ovädren någonsin med orkanvindar, översvämningar, bränder, elavbrott och snökaos. Stor förödelse väntas i dess spår. Flera människoliv har redan förlorats. Utöver det mänskliga lidandet kommer stormen även ha stor effekt på amerikanska valet. Se  SvD, SvD2, SvD3 GP, GP2 och SR.

Huruvida denna storm är en konsekvens, eller har förvärrats, av klimatförändringen får vara osagt (även om det är sannolikt och det finns tecken). Däremot vet vi att det i framtiden kommer bli både fler och mer intensiva stormar till följd av de antropogena utsläppen av växthusgaser som värmer upp atmosfären. Detta i kombination med stigande världshav, till följd av smältande glaciärer, gör att vi nog får vänja oss vid stormar och översvämningar. På sikt kommer de områden som drabbats nu att bli obeboliga och så småningom hamna på havsbotten.

Vad gör vi då? Snudd på ingenting, utöver att slicka såren. Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka och nya rekord slås ständigt. USA leder utsläppsligan stort och fortsätter satsa på fossila bränslen. Utsläppen ökar framtida risker för betydligt värre klimatkatastrofer. Hur många stora katastrofer behövs innan vi på allvar kan ta itu med att minska utsläppen? Ödets ironi är att svaret på denna fråga i viss mån beror på resultatet av det val som stormen Sandy nu allvarlig stör.

31/10-12 Obama har lärt sig av Bushs misstag SvD, Extremt väder ett hot mot elförsörjningen SR, Död och plundring i Sandys spår GP, Valkampanjen haltar SR GP, Hus sveptes med i jättevåg SvD
1/11-12 Mitt Romney: Stoppa kriget mot kolkraften SvD
2/11-12 Sandy - ett oväder på klimatsteroider? SvD, Dödssiffra stiger GP, Fortfarande kaos SR 
4/11-12 Karin Bojs: ”Sandy” ger en försmak av framtidens klimat DN
5/11-12 Klimatkamp både här och där DN
6/11-12 New York evakuerar inför ny storm GP SvD
7/11-12 Vi måste minska utsläppen 10-20 procent per år SvD
8/11-12 New York drabbas av ny storm SvD GP
12/11-12 Kolindustri sparkar anställda efter Obamas seger GP
19/11-12 Sandy blåste liv i klimatdebatten SvD

Norra Mali

Folket i norra Mali upplever nu en inledningen av medeltiden: aggressiva islamistgrupper ockuperar området. De rev Timbuktu-monument (SvD och GP), förbjöd radiostationer att spela musik - de ska recitera koranen, förstör moskéer, gravar och andra helgedomar. Situationen påminner om den i Afghanistan. Allt detta sker i "Guds namn". Förföljelsen riktar sig mot alla andra religiösa yttringar än en ytterst strikt tolkning av sunniislam.

Ur "Även freden måste vinnas" i DN: Attackerna och våldet riktar sig givetvis inte bara mot byggnader och andra döda ting. Ett ogift par stenades till döds. Kvinnor i norra Mali tvingas täcka sig. En man som stulit en moped fick handen avhuggen. Piskstraff och misshandel ingår också i straffsatsen när extremisterna inför sin egen tolkning av sharialagar. Kvinnor och barn tvångsrekryteras, kvinnorna som sexslavar, barnen som soldater. Fler än 300.000 människor är på flykt.

Utvecklingen kan betecknas som bedrövlig. Inte bara för de människor och kulturskatter som drabbas. Lokalt representera den även ett stort bakslag vad gäller utvecklingen av islam mot en mer demokratisk och vetenskapsvänlig religion. Vad händer nu? Ska främmande stater bekämpa extremisterna med vapenmakt? En strategi som misslyckats i Afganistan de senaste 30 åren. I DN argumenteras för att omvärlden måste "vinna freden också bekämpa den totalitära islamismen med hjälp av mer demokrati, ökat tryck på mänskliga rättigheter och upprepade krav på religionsfrihet". Svårt att veta om den strategin kan fungera. I viss mån känns det som de stora felen begicks på ett tidigare stadium. Man kan fråga sig om det inte hade varit mycket mycket bättre om omvärlden på ett tidigare stadium kunnat stödja demokratin, hjälp till bekämpa korruption, bidragit till bra allmän skolgång och en samhällsutveckling mot ökad välfärd?

Ökenfestivalen i Mali i nästa år flyttad till grannlandet

Burkina Faso. Bild från OmVärlden

Nekrokratier

Är de abrahamitiska religionerna nekrokratier? Ja, i varje fall om man betraktar idén om gud som död. En nekrokrati är en fasad bakom vilken de verkliga makthavarna kan dölja sig. En diktatur som man så att säga skyller på andra.

Hur går då utvecklingen inom de olika abrahamitiska religionerna? Kristendomen tycks vara påväg att tappa greppet helt - man har gått från bokstavstroende till symbolisk tolkning av sina skrifter till sekularisering. Islam är, som yngre och mindre utvecklad religion, fortfarande kvar i sin medeltid med symbolhandlingar som närmast verkar hämtade ur sandlådan. Nu finns det tidiga tecken på växande tro på vetande. Kan detta vara ett första steg i en utveckling enligt Ahmed Zewails "Soft power of Science". Samhällets utvecklingen bort från vidskepelse och bokstavstroende rör sig om ett gradvis mognande, snarare än ett "Kejsarens-nya-kläder"-ögonblick.

Processen kan liknas med brokiga tonåren som avslutas med att barnet blir vuxet och själv tar ansvar för sitt liv och sitt agerande? För en del fungerar inte den processen - man vill inte klara sig själv, det känns svårt och kanske skrämmande. Föräldrarna åldras likväl och en dag tvingas man klara sig själv. De abrahamitiska religionerna har erbjudit en gud fader som tar hand som de sina. De hamnar i en sorts mental nekrokrati "Jesus lever!". Vilka mekanismer verkar då i ett samhälle som ska ta sig ur en sådan medeltid? Vägen framåt lär knappast bygga på äggkastning, islamhat och fientligheter. Antagligen är vetenskapen en av de viktigaste. Kanske kan upplysningen i dagens fundamentalistiska länder, likt medeltida Europa, börjar  med spridandet av naturvetenskapliga idéer och tankesätt?

Skillnaden mellan nekrokratiska Nordkorea där stora delar av befolkningen svälter och det extrem framgångsrika Sydkorea är slående. Vad väntar oss efter en upplysning i nu fundamentalistiska länder: en ny guldålder? I vilken begåvningar och talanger kan tas till vara för att bidra till vetenskapen och kulturens utveckling?

Bild från  Norrländska Socialdemokraten.

Rökningens död

En ny studie som presenteras i vetenskapliga tidskriften The Lancet visar att rökning är ännu farligare än vad man hittills trott, samtidigt som fördelarna med att sluta är större. Kvinnor som slutar i medelåldern kan vinna upp till 10 år i förväntad livslängd. Tidigare har motsvarande resultat visats för män. Se SvD och GP.

Rökning som sådan, en av de vanligaste formerna av droganvändning, torde vara en av de mest meningslösa hoten mot vår hälsa. Den moderna rökning bygger på gamla religiösa ritualer. Tobak och en rad hallucinogena droger har rökts över hela Amerika så tidigt som 5000 f.v.t. som en del av shamanistiska ritualer. Idag är det rätt allmänt känt och accepterat att rökning i sig är hälsovådligt något som många drogliberaler försöker bortse från i sin propaganda för legalisering av Cannabis som dessutom har ytterligare flera negativa effekter (bl.a. sänker det IQ hos unga, skadar foster mm).

Rökning av alla sorter representerar en barbariska tradition som bara förorsaker lidande och för tidig död. I framtiden kan vi förhoppningsvis gallra ut denna tradition - ingen ungdomar ska behöva känna sig frestade eller pressade att börja röka för att kompensera sin dåliga självkänsla. En ateistisk livsåskådning måste ta bestämt ta avstånd från all sorts rökning på samma sätt som droger och doping.

29/10-12 Tänk om de ansvariga fick sex års fängelse DN

Bild från Netdoktorbloggen

Om arternas uppkomst

153 år efter att Darwin gav ut boken "Om arternas uppkomst" har svenskar fogat ännu en pusselbit till förståelsen av hur evolutionen fungerar. De har visat att det inte måste varan förändringar i generna som ligger bakom uppkomsten av nya arter. I stället kan det vara mutationer i kromosomerna som har betydelse för celldelningen som är avgörande när en djurart splittras upp i två nya. De har, genom att bl.s. kartlägga flugsnapparens hela arvsmassa, besvarat frågan varför två grenar av samma art skiljer sig så mycket att de inte längre kan producera fertil avkomma (som t.ex. hästar och åsnor).  Det förefaller "vara skillnader i kromosomernas strukturer – den packade formen av DNA som bildas bland annat när celler ska delas – snarare än anpassningar i enskilda gener som ligger bakom arternas splittring". Se SvD och UNT

Professor Hans Ellegren lederaren för forskargruppen: "Resultaten var överraskande. De flesta forskare har antagit att mutationer i många olika gener ligger bakom uppkomsten av nya arter. Våra fynd talar för att bara några få delar av arvsmassan är inblandad och då i regioner som ligger utanför själva generna".

Upptäckten är ett bra exempel på hur vår vetenskapliga kunskap utvecklas till en allt finmaskigare och mer heltäckande bild varteftersom fler och fler pusselbitar tillfogas. Like en bild på internet som först laddas ned i grov upplösning för att sedan bli skarpare varteftersom. Detta i bjärt kontrast till religiösa fantasier om kreation som inte har något stöd och inte förklarar någonting.

Bild från SvD

Otryggare kan ingen vara

Ny forskning som presenterades i gårdagens Vetenskapens värld bekräftar en tidigare observerad koppling mellan graden av otrygghet i ett samhälle och religiositet. I de länder som har bra trygghetssystem är inte medborgarna särskilt religiösa, se graf nedan. Religionen kan erbjuda samma sorts trygghet som små barn söker av sina föräldrar. Resultaten är en del av större forskningsprojekt där bland annat svenske forskaren Pehr Granqvist deltar.

Kopplingen är kanske inte så förvånade om man betraktar en del av de kristna elementen, så som "guds barn", "gud fader", bönen m.m. - alla syftar på barndomen. Religionen kan då ses som en sorts kollektiv regression inför hot och otrygghet. Lägg till detta de starka mekanismer som är involverad i tidig indoktrinering så kan man förstå varför religiösa har så svårt att ta sig ur sina vanföreställningar.

Sambandet torde också kunna förklara varför graden av religiositeten minskar när vi går mot ett tryggare och bättre samhälle i stora delar av världen. Att religiösa för att de var korkade har knappast någon hävdat (utom möjligen i Paulina Neudlings polemik mot religionskritiker, se även RVK). Många religiösa har även betydande vetenskapliga kunskaper, vissa t.o.m. inom naturvetenskap. Det kanske inte är ökande kunskaper som minskar tron på vidskepelse, utan den förbättrade tryggheten som hänger ihop med den ökad materiella standarden. I svaga stunder tror vi.

Bild från Vetenskapens Värld 22/10-12 

reportage börjar 4m30s in i klippet.