Fördel Sverige

I Sverige har vi haft och har enorm fördel av invandringen. I någon bemärkelse är vi eller härstammar vi alla från invandrare, se tidigare vi är alla invandrare av blandras! Men det är alltid mödosamt att utvandra/invandra. Det kan uppstå friktion, det är både svårt och krävande att lära sig ett nytt språk och finna sig till rätta i ett nytt land. Dessutom finns det, har alltid funnit och kommer alltid finnas främlingsfientliga personer.

Vi har även skaffat oss ett mycket gott rykte utomlands. Jag har som svensk utomlands ofta tagits emot väl och bl.a. blivit bjuden på snaps av en hotellägaren som spenderade några år som politisk flykting i Sverige under 70-talet. Den stora fördelen för Sverige ligger dock i att vi får hit utbildad arbetskraft i form av kvalificerade, driftiga och duktiga människor som även berikar vår kultur.

Ser man över längre tid har vi lyckats bra med integrationen i detta land - vilket har gynnat både oss som bor här och de som kommer hit för att arbete och leva. Idag verkar dock integrationen av nyanlända halta.  Miljöpartiets Åsa Romson och Mehmet Kaplan skriver på SvD Brännpunkt under rubriken Vi missar fördelarna som invandringen ger: "Gruppen utlandsfödda utmålas ibland som lågutbildad och används som slagträ i debatten om den höga arbetslösheten. Men faktum är att andelen utlandsfödda svenskar med en eftergymnasial utbildning på minst tre år var 14 procent 2006, och 2011 hade andelen ökat till 17 procent. Motsvarande siffror för inrikes födda är lägre: från 11 till 13 procent. I kontrast till detta är andelen för utlandsfödda med arbete som överensstämmer med sin högskoleutbildning 68 procent, medan motsvarande siffra för inrikes födda är 91 procent. Glappet mellan 68 och 91 procent motsvarar cirka 50 000 högutbildade utlandsfödda svenskar. Detta samtidigt som flera branscher i Sverige har behov av arbetskraft med rätt kompetens."

De konstaterar att vi måste bli bättre på att ta emot invandrare och integrera dem i samhället och arbetsmarknaden: "Jobb-, skol- och bostadspolitiken måste bidra mer till ett samhälle öppet för alla". De är bara att hålla med. Hur det ska göras är en politisk fråga men det står klart att vi måste bättre oss för allas skull.

10/11-12 DN debatt: Så kan våra invandrare bli en ekonomisk tillgång
12/11-12 SD tappar mark GP SvD

Bild från Blekinge läns tidning "Utan våra invandrare stannar Karlskrona"

Nietzsche och religionskritiken.

Som första "gästinlägg" här på bloggen publiceras en FB-väns reflexion om Nietzsche och religionskritiken som är anpassad till formatet här på Xenosidian.

Nietzsches kritik av metafysiken förser oss med goda verktyg att hantera tillvaron, vad gäller bemötandet av religiösa antaganden. Nietzsche presenterar och argumenterar för en värld, där man "är jorden trogen". Det vill säga, en värld där luftslott och antaganden om en tillvaro bortom det jordiska, det fysiska helt enkelt inte är relevanta. Det är upp till människan själv att utveckla en filosofi utifrån de här förutsättningarna eller med hans ord: nya tavlor som t.ex. ateistens budord (jmf Moses stentavlor). Klart är att den gamla judeokristna etikens relevans faller, när vi inte längre ser någon anledning att förankra etiken eller vår verklighetssyn i något bortom det jordiska, det världsliga, det fysiska.

Nietzsche presenterar sina egna antydningar om hur en sådan verklighetssyn kunde formuleras, men lämnar på många sätt fältet fritt. Han tar bestämt avstånd från några egna ambitioner att skaffa lärjungar, och uppmanar var och en att undvika ett sådant förhållande. Så blir en värld utan Gud inte en ödslig tomhet, utan en tillvaro som vi själva, som tänkande och reflekterande människor, får förse med en mening, där vi själva väljer vad vi aktar, jmf. tidigare inlägg Meningen i livet.

Gud är död (i människornas sinnen). Nu är det upp till oss (när religionen mist sin relevans) att skapa oss nya värden, som inte förankras i något osett, något metafysiskt, utan i den fysiska verkligheten.
Jag för min del väljer att lägga min egen aktning i mänskliga relationer, i litteraturen, i kunskapen om det förflutna och i naturen. Jag erkänner inte någon gudomligt dikterad förordning om vad som skulle vara livets mening, utan tillåter mig att formulera den själv utifrån vad som är relevant för just mig.

- - -

En relevant följdfråga som diskuterats/tangerats i både DN och SvD är hur vi ska gå vidare, när vi nu själva tar ansvaret, för att etablerar en ny värdegrund för en sekulär moral. Ska försöka återkomma i det ämnet men tar gärna emot synpunkter här under kommentarsfältet.

Nietzsche (tredje från vänster i övre raden) med 'Philologische 

Gesellschaft in Leipzig', Bild från Wikipedia

In God We Don't Trust?

Idag sker det: USA går till val efter en mycket jämn valrörelse. De flesta svenskar hoppas på Obama-seger. Republikanerna har aldrig varit populära i Sverige. Denna gång sänks antagligen populäriteten ytterligare av att Romney tillhör den besynnerliga mormonkyrkan och att han i det närmaste är klimatskeptiker. Likväl, även om den i Sverige populärare Obama skulle vinna så kommer vi fortsätta ha en president i världens främsta supermakt som avslutar sina anföranden med "in god we trust" (USA:s nationalmotto). Det är till och med ingraverat på alla amerikanska mynt och sedlar. Se tidigare inlägg Religion och politik och GP, DN, SvD1, SvD2, D, SR1 samt SR2.

För en ateist känns det naturligtvis larvigt och lite förljuget att en modern och upplyst ledare stup i ett refererar till ett fiktivt metafysiskt väsen. Vi är dock så vana vid denna fras från amerikanska politiker att vi inte reagerar. När mognar USA så mycket att de kan ha en uttalad ateist som president? Och i så fall hur ska han avsluta sina anföranden? "We don't trust in god", "So say we all", "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras" eller kanske "Yes we can". Det senare torde vara betydligt mer produktivt än de andra alternativen, skulle även funka på mynt och sedlar. Det är rätt stor skillnad mellan att förlita sig på en bronsåldersgud eller att försöka göra något åt situationen själv. Jag har försökt diskutera detta med troende kristna. Många förstår inte vari bristen i eget ansvar ligger när de hoppas på att någon annan (fiktiv) varelse ska lösa problemet. Jag förstår inte varför de inte förstår.

7/11-12 Eufori efter Obamas segertal SvD GP, Delar av segertalet i SR med viss översättning och några kommentarer. Hela segertalet på SVT,  ”Orden som förvånade i segertalet” SvD

Bild från Wikipedia

Inte bara isen

Vi lever i en värld som snart kommer se annorlunda ut till följd av klimatförändringen som är en konsekvens av våra stora koldioxidutsläpp. Utöver ett varmare och fuktigare klimat kommer vi få vänja oss vid fler och intensivare stormar, färre och mindre glaciärer, mindre utbredning av havsis och stigande världshav. Lägg till detta en drös indirekta effekter som är associerade med en förändrad flora och fauna.

Nu kommer en studie som visar att snötäcket i Arktis minskar kraftigt: "det snötäcke som ligger kvar där på sommaren krymper allt mer. De senaste 30 åren har det minskat med drygt 20 procent per decennium" och "forskarna har mätt snötäckets storlek i Arktis i juni månad varje år sedan 1979. De konstaterar att snön i Arktis sedan dess smält bort i snabbare takt än vad havsistäcket krympt under samma tid. Studien visar att snötäcket minskat med i snitt 21,5 procent per decennium, mot 13 procent för sommaristäcket".

Det här antyder att den globala uppvärmningen av Arktis t.o.m. kan vara kraftigare än vi tidigare trott. Detta har även direkt påverkan på tinande arktisk tundra och utsläppen av metangas från den.

Bild från Southern California Public Radio

Religion och politik

Historien är full med exempel på religiösa ledare som stött onda politiker, senast sågs Bashar al-Assad be i en moské och så sent som 2006 fick Lukasjenko Cyril ordern av den ortodoxa vitryska kyrkan.

Om två dagar är det val i USA. Läget har varit mycket jämt men möjligen har Obama ett försprång efter en skickliga hantering av Sandy. Valet avgörs i vissa nyckelstater bland andra Ohio. Obamas öde kan ytterst beror på om han kan aktivera afroamerikanska väljare.

I Dagen konstateras att "det predikas politik i USA:s kyrkor. Hälften av alla kyrkobesökare har fått uppmaningen att gå och rösta. En av fem har fått tips från talarstolen vilken presidentkandidat de bör välja. Men budskapet kan vara väldigt olika beroende på vilken hudfärg du har och vilken kyrka du går till. Protestantiska församlingar med en klar majoritet av svarta medlemmar sticker ut i deras undersökning. Där har 80 procent av dem som regelbundet går till kyrkan fått höra att de borde rösta, och 40 procent har också fått höra vem de borde rösta på. Nästan uteslutande predikas det i svarta församlingar om att lägga sin röst på Barack Obama och demokraterna. Evangelikala församlingar med vit majoritet sticker ut åt andra hållet, och stödet går där till Mitt Romney och republikanerna. 26 procent av dem som går till en evangelikal kyrka har fått uppmaningen att rösta på Romney, och enbart 5 procent på Obama".

Enligt tidigare vore det tokigt om en ateistisk livsåskådning tar ställning för politiska kandidater eller ideologier. Den ska ta ställning vad gäller de grundläggande demokratiska värderingarna om frihet, jämlikhet och rättvisa med mera. Den kan även ta ställning mot element som hotar demokratin, miljön, moralen och yttrandefriheten (som ovan t.ex. mot grymma diktatorer). Men inte för eller emot en viss kandidat. Den ska så att säga verka på en mer fundamental nivå.

5/11-12 Predikant Graham gör entré i valrörelsen GP

Katolska ärkebiskopen Timothy Dolan mellan kandidaterna, bild från Dagen

Värdig död

En av de viktigaste elementen i en ateistisk livsåskådning är allas rätt till ett värdigt liv inklusive rätten till ett värdigt slut. Vården i livets slutskede har varit en svår och viktig fråga i många år. Frågan aktualliseras ständigt av bättre och bättre resurser att hålla liv i gamla döende människor. Traditionella religiösa värderingar är naturligtvis emot alla former av "dödshjälp" av den enkla anledningen att det inte var aktuellt när deras värderingssystem utvecklades. Situationen påminner om den inom miljöområdet - utvecklingen har sprungit ifrån de gamla bronsåldersreligionerna.

Likväl, ett modernt samhälle med ständig utveckling av sjukvården måste ta ställning till våra valmöjligheter i livets slutskede. Ett antal samhällsdebattörer argumenterar för förnyat förhållningssätt på SvD Brännpunkt: "Människor måste få makt över sin död". Idag den 2 november är det också Världsdagen för Rätten Till en Värdig Död, se www.rtvd.nu och förestående Allahelgonahelg. Se även tidigare inlägg Sista hjälpen, Efterklokt och Himlen runt hörnet.

Från Brännpunkt: "Svårt sjuka, döende nekas fortfarande hjälp att få avsluta livet på ett värdigt och humant sätt, när situationen känns outhärdlig. Den läkare som hjälper en patient med detta på dennes uttryckliga begäran kommer – om det blir känt – att bli av med sin legitimation. Så har det varit hittills. Situationen är kuslig: den som vädjar till läkare och vårdpersonal om hjälp att dö riskerar i dagens situation att råka ännu värre ut. Läkaren blir rädd för att ge behövliga doser smärtlindring, vilket kan påskynda döden – eftersom det kan verka som om läkaren hjälpte patienten att dö",

Slutsatsen blir "För allas skull så är det dags för självbestämmande vid livets slut. Det är dags för utredning och lagändring". Nedanstående föreläsning om hur vi dör på 2000-talet ger mycket bra bakgrund till problematiken. Se även figur till höger, från föreläsningen nedan, som visar hälsotillståndet (Function vs time, 6m40s in i föreläsningen) i livets slutskede för "olika sätt att dö". I ett sekulärt samhälle kan vi inte lamslås av föråldrade religiösa värderingar utan vi måste, precis som debattörerna påpekar, kunna komma fram till en lösning som erbjuder oss ett värdigt liv och en värdig död!

TED-föreläsning av Peter Saul direkt på YouTube

Borglig begravning

Inför förestående helgen med Alla helgons dag reagerar begravnings officiant Sara Pellving på den kristna ceremonin där det mesta av krutet läggs på att predika det kristna budskapet (prat om Jesus mm) istället för att fokusera på den avlidne, "Låt inte den avlidne få en biroll". Se även tidigar blogg Reclaim the funeral och Humanistbloggen.

Sara Pellving ställer den retoriska frågan "Vem tänker du på vid din farfars begravning?" och ger ett klok svar: "Begravningsceremonin har en viktig roll i att föra de anhöriga framåt i sorgebearbetningen. Men den uppgiften har en biroll i de flesta svenska ceremonier i dag. Vi lyssnar till kristna sånger, i stället för sådan musik som farfar tyckte om. Vi lyssnar till Bibelns ord, i stället för till fler anekdoter om farfars barndom, hans milstolpar och underfundigheter. Det borde ju egentligen vara självklart att det är den döde som ska dominera sin egen begravningsceremoni. Begravningen är ju bokslutet över farfars liv, när vi minns, försonas och tackar för den tid vi haft tillsammans".

Sara fortsätter "en präst talar i genomsnitt sju minuter om den som dött. Det vill säga av sin egen begravningsceremoni får den döde endast sju minuter. Dessutom kräver Svenska kyrkan att denna personliga del ska vara sammanflätad med det kristna budskapet.
Varför är inte en människas liv värt mer än så? Varför är det inte självklart att det är den döde och hans/hennes närstående som är huvudpersonerna på den egna begravningen?".

Jag kan inte annat än instämma i Pellvings skarpa reflektioner och kloka ord. I det sekulära Sverige har de kristna ritualerna blivit otidsenliga. Det är samma med begravning som dop och bröllop: hög tid att överge ceremonier baserade på gammal vidskepelse till förmån för moderna mer ändamålsenliga sekulära ceremonier. Nej, låt oss på begravningar och i kommande helg istället fokusera på bortgångna nära och kära och våra egna känslor.

2/11-12 Replik "kristna begravningen har ett budskap" i SvD, Kort livslängd för gravstenar SvD
4/11-12 Replik2 "Ett krav som äventyrar religionsfriheten" SvD

Bild från Edafos.se