Kött-tabu eller Vego-norm?

Taburegler finns i många religioner men bygger ofta på något som varit riktigt vid tidpunkten för införandet. I mellanöstern konkurrerade grisen med människor om samma mat. Det vill säga om det rika kan unna sig fläskkött så får ytterligare några fattiga svälta. Enda sättet att komma runt detta problem är att införa ett förbud mot att äta fläskkött, dvs. det blir moraliskt förkastligt, det blev tabu. Fläskförbudet inom Islam och judendomen och Heliga kor inom hinduismen är sådana tabu som levt kvar trots ändrade förutsättningar.

Idag har vi en global situation som börjar likna den i forna tiders mellanöstern. Den ökande köttkonsumtionen hotar både möjligheter att försörja en ständigt växande befolkning och det globala klimatet, genom jordbrukets stora utsläpp av växthusgaser. Detta i kombination med en rovdrift och djurplågeri av aldrig tidigare skådad omfattning gör att många börjar ställa sig frågande till kött som livsmedel (som tidigare diskuterat). Lägg till att det även kan vara bättre för den enskildas hälsa, med tanke på ökande problem med övervikt och kolesterol.

I dagens DN lägger Lotta Lundgren en ny dimension på maten: "köttet symboliserar också makt, kraft och manlighet, och Lotta tycker att debatten om kött kan jäm­föras med den som handlar om könsmaktsordningen." I Umeå vill Miljöpartiet ha vegetarisk mat som norm i skolan, och kött som tillval. Partiet vill få människor att tänka efter innan de äter kött och har därför föreslagit att kommunen inför vegetarisk mat i all kommunal verksamhet.", likaledes i Växjö och fler har även varit inne på detta, se även GP, VK och SVT.

I forskning och framstegs senaste Mat-nummer berättas om hur Jonathan Safran Foer blev vegetarian: inför sin nya bok  Äta Djur reste han "I drygt tre år runt i USA, besökt uppfödare, slakterier och bönder, läst rapporter och vetenskapliga artiklar. Det blev en bok, lågmäld men envist resonerande om den moderna köttproduktionen. Välja får var och en göra själv" men på frågan om hans eget val svarar han: "du vet, jag har två små barn, och tanken på att lämna över en utarmad värld till dem får mig att skämmas". Hans resonemang påminner om den mycket välgjorda satiren "The Meatrix" som kom redan 2006. I mat-numret av Forskning och Framsteg bjuds vi även på det första reportaget någonsin från den stora quorn-fabriken i Billingham, där ett svampprotein görs av socker i en fermentor. Sverige äter för övrigt mest quorn per capita i världen.

Inom religionshistoria har man försökt förklara mellanösterns forna tabun mot fläskkött i termer av fångens dilemma dvs. valet av det enskildas bästa leder till det gemensammas sämsta. En stark moral erbjuder ett sätt att komma runt en sådan svår situation (där egoismen annars ställer till det).
Frågan jag ställer mig nu: kan vi dra någon annan ansvarsfull slutsats än att en modern sekulär livsåskådning ska ha ett tabu mot köttkonsumtion, eller åtminstone en moralisk sanktionerad återhållsamhet? Det kanske ska vara norm att äta vegetariskt på samma sätt som det länge varit norm att äta potatis? I framtiden kanske vi har en fullödig produkt, något likt quorn, som gör kött överflödigt, pss. pälsprodukter idag är överflödigt tack vara moderna material. En vegetarisk norm eller "vego-norm" förefaller mer moraliskt riktigt än kött-tabu!

Prydnadskatt i gråvit syntetpäls från Prydnadstorget

Majoritetsförtryck

Majoritetsförtryck "är ett begrepp som betecknar ett tillstånd då en majoritet förtrycker en eller flera minoriteter". Det är relativt lätt för ett demokratiskt samhälle att hänge sig åt majoritetsförtryck, medaljens baksida. Majoritetsförtryck är inte detsamma som demokrati, se Mårtenssons diskussion. Det blir majoritetsförtyck först när majoritetens vilja (beslut) drabbar enskilda, kan ses som en tendens till likriktning, dvs. den demokratiska strävan har gått för långt/gått fel. Ofta är religion eller stark ideologisk övertygelse en drivkraft. Gränsdragningen kan vara svår. En ateistisk moral, baserad på någon moralprincip, måste kunna ge skydd även mot majoritetsförtryck.

Det finns rikligt med exempel på majoritetsförtryck ute i världen men även här hemma i demokratiska Sverige. Nu senast hade vi ett exempel med kravet på kastrering vid könsbyte, se SvD. Ett litet parti med religiösa värderingar kunde få en majoritet tillsammans med sina allierade för att bevara den föråldrade lagstiftningen. Ett annat exempel är den tidigare bristen på könsneutrala äktenskap, nu historia.

Ett aktuellt exempel där det politiska dödläget nu hävts är det rådande förbudet mot anonym insemination som tvingat svenska kvinnor att åka till Danmark (se även Maria Abrahamsson blogg).

Nästa stora diskussion kommer att gälla surrogatmödrar. Idag är det i praktiken förbjudet, det finns inte någon lagstiftning som stöder surrogatmödraskap i Sverige. Enligt svensk lag är det kvinnan som föder barnet som är modern. Det finns inga undantag för par som inte kan få barn på annat sätt, de får åka utomlands och "besvikelse". Se vidare Surrogat.nu, SVT argument, SR: ska utredas, GP kvinnor inte maskiner,  

Betraktar man fenomenet utifrån majoritetsförtryck så är det nästan en perfekt kandidat för fortsatt svenskt förbud: det berör en liten grupp och har starka moraliska kopplingar: "det är inte normalt". Det intressanta i sammanhanget är att påhejarna (för fortsatt förbud) tycks komma från två riktningar: vänsterkants-sympatisörer med starka ideologiska argument i ohelig allians med religiöst inspirerade debattörer, kort och gott: KD och V på samma sida mot surrogatmammor. Båda representerar i sin tur minoriteter som ofta anser sig "överkörda" av majoriteten.

Bild från arbetarbladet.

Jupiter och Venus

Nu i dagarna syns Jupiter och Venus mycket nära varandra på kvällshimmelen. SVT beskriver det i termer av "Venus och Jupiter i kärleksmöte på kvällshimlen". Tar ni en kvällspromenad i skymningen så är det bara blicka västerut mot de två starkas lysande prickarna på himmelen. Tittar man noga närmare solen i skymningen har man även en liten chans att se Merkurius, en liten fältkikare hjälper. Och har man en kraftigare kikare kan man möjligen, precis i skymningen, kunna se Uranus som är dagens födelsedagsbarn. Planeten upptäcktes den 13 Mars 1781 av astronomen William Hershel.
Se även DN, SvD, Aftonbladet och SR.

Närhet på himmelen (konjunktion) har tidigare tillskrivits mycket stor betydelse. Bland annat kan den så kallade "Betlehemsstjärnan" vara resultatet av en konjunktion som inträffade 7 f.kr. mellan planeterna Jupiter och Saturnus i stjärnbilden Fiskarna. Idag förstår vi hur planeterna kretsar kring solen och det mesta av vidskepelsen kring konjunktioner har gått över. Men för en del, särskilt inom astrologin, betyder denna vackra syn fortfarande myket mer! 

Bild från Sanna Ehdins blogg, fler
fina bilder på spaceweather.com

Vegetarianer bättre?

Debatten huruvida vegetarianer mår bättre, eller om de bara riskerar att utsätta sig för bristsjukdomar, är nästan lika gammal som fenomenet. Idag har två argument till dykt upp utöver de tidigare diskuterade miljömässiga fördelar både vad gäller minskad belastning på ekosystemet, de personliga fördelarna av att få i sig mindre gift (man undviker att placera sig högst upp i näringskedjan) och de moraliska av att inte längre bidra eller stödja moderna köttindustrin (stordrift, djurhållning och djurplågeri).

På SVT rapporteras idag en stor studie som visar att rött kött ökar risken för dödliga sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och cancer. "Studien ger inte stöd för en total avhållsamhet. Upp till ett halvt kilo rent kött i veckan är okej, men det innebär att de allra flesta skulle behöva dra ned rejält på konsumtionen, för vi äter i snitt 1,3 kilo kött i veckan", se även DN, DN2 SvD, GP och SR

I DN rapporteras vegetarianer må bättre. Proteinrik mat som kött och fisk innehåller höga halter av arakidonsyra som kan orsaka humörsvängningar och förändringar av hjärnverksamheten, vilket vid stora intag kan ha negativ effekt på humör och ork. "Forskningen grundar sig på tester med 39 i vanliga fall köttätande människor, som fick prova en av tre utvalda dieter. En grupp åt kött, fisk eller fågel dagligen, en annan åt fisk tre till fyra gånger i veckan, men inget kött och en tredje grupp åt strikt vegetarisk kost. Den sista gruppen visade sig mycket gladare och mindre stressade än de andra två".

Studier av detta slag skall alltid tas med en nypa salt men de antyder att det kan ligga mycket i det vegetarianer har sagt genom åren. I kombination med den stora miljöbelastning som köttkonsumtionen utgör och de hälsoproblem övervikt utgör är det svårt att dra någon annan slutsats än att det är moraliskt att vara vegetarian eller i varje fall väsentligt minska sin köttkonsumtion.

Bild från vegetarianfighter.com

Självkastrerande Kunskapssamhälle

Ibland slås man av att vi lever i ett märkligt samhälle. Idag rapporterar DN om "Rekordlågt intresse för läraryrket". Metta Fjelkner, ordförande på Lärarnas riksförbund, pekar ut den dåliga lönen som största problemet: "lärarna har den sämsta löneutvecklingen de senaste 15 åren". När SACO i fjol granskade lönsamheten hos 36 olika högskoleutbildningar var endast lärarutbildningen direkt olönsam. Lärarförbundet rapporterar att 4 av 10 lärare, funderar på att byta jobb. Söktrycket på lärarutbildningen "nådde i fjol en ny bottennotering – antal sökande per plats uppgick till 1,0".  Detta innebär i praktiken att alla som söker utbildningen kommer in, eller om jag tar bladet från munnen: "vilken idiot som helst" kan utbilda sig till lärare och kan därmed om några år ha ansvaret för att utbilda nästa generation. Särskilt allvarligt när högskolorna fylls av yngre studenter.
Se även: mödan värt?, betala!, höj våra löner, höj statusen, vill hopp av, mer mot högre lön, SVT-debatt, facklig allians, lärarleg, SR: protest och manifestation, eller googla "lärarlöner" - bilden blir rätt ensidig!

Den här utvecklingen, som på intet sätt är ny, gör på sikt Sverige till ett fattigt och okunnigt land. Ett land där vi har en ännu sämre skola, där vi inte har råd med modern sjukvård, vi inte har några framgångsrika egna företag och ett land som kanske hamnar i ett låneberoende likt Grekland (som har motsvarande låga lärarlöner). Segregeringen kommer antagligen också ökad med utbredd kriminalitet och misär som följd. Detta drabbar alla även de som haft föräldrar som lyckades sätta dem i en "bra skola". Kort och gott "ett självkastrerande samhälle".

Hur kunde det blir så här? Vi hade en gång i tiden mycket högt söktryck: för 40 år sedan var det 24 sökande per plats. I Finland har det hög status: 10-15 sökande per plats: "man ser fortfarande läraryrket som 'nationsbyggande', man vill bli lärare för att göra någonting bra för att hjälpa landet.". Statusen i Sverige verkar ha fallit gradvis under en lång tid med lönen och ökade krav. Jag har själv bekanta som hoppat av läraryrket eller blivit långtidssjukskrivna, starka individer som nötts ned av dåliga villkor, otacksamhet och stress. Det går inte att skylla på någon enstaka politiker eller reform - båda blocken är inblandade. Utvecklingen med friskolor verkar ha accentuerat lönesänkningarna och sänkt kvalitén med färre behöriga lärare. Massmedia har tidigare pekat på problemen: bl.a. världens bästa skitskola.

Det förefaller handla om ett allmänt "attitydproblem" - vi bryr oss inte om skolan eller utbildningen, vi bryr oss inte om framtiden för nästa generation eller för Sverige. Vi tror att vi kommer förbli en framgångsrik nation med högt välstånd oavsett vad vi gör. Hela situationen påminner om en lat elev som tror sig vara så smart att han inte behöver läsa på inför ett prov utan går dit, hittar på svar på frågorna och sedan tar ut sin frustration över dåligt resultat på läraren, en "loose-loose situation". Är vi den tredje generationen i välfärdssamhället: en generation förvärvar, en förvaltar och en förspiller? För det är väl i ingen som på fullt allvar tror att vi kan överleva som framgångsrikt kunskapssamhälle med omotiverade lärare och förfallna skolor? Eller har vi tappat tron på samhällsbygget: det spelar ändå ingen roll - det går åt pipan?

Lärarlönernas nivå måste lyftas! I vårt materialistiska samhälle blir det ingen trovärdigt statushöjning utan lönelyft -konkret uppskattning är en förutsättning! Annars riskerar vi hela kunskapssamhället.

13/3-12: Läsförståelsen försämras. I litteraturutredningens rapport, presenterad i DN, försöker man skylla på datorerna, medger att segregering kan spela in men missar helt lärarnas försämrade situation!
17/3-12: Principen om bra skola för alla gäller inte längre: DN2. Lärarlegitimation ett fiasko: DN3, SvD
1/4-12: "Vi måste sluta nedvärdera kunskap" av Dick Harrison och Katarina Harrison Lindbergh på SvD Brännpunkt
2/4: Skolorna använder betygen för att komma åt skolpengen: DN4  

Bilden från "Fattigsmåbarnsskolan eller Backlunds skola"

Ansvar för Andlighet

I SvD Brännpunkt har prästen och doktoranden i teologi Jonas Lindberg krävt att "Svenska män ska ta mer ansvar för sin andlighet". I inlägget, som förefaller vare ett tafatt försök att haka på religiösa (kristna) värderingar och riter på den livliga jämställdhetsdebatten, driver han tesen att "andligheten hänger ihop med våra nedärvda könsroller". Han spekulerar i termer av "andligheten kan antas gå djupt ner i magiskt tänkande kring kvinnan som skapare av liv, genom sin förmåga att föda barn". Han tycks leva i en värld där kyrkan och dess inflytande inte är på väg ut: "det är dessutom fler kvinnor än män som inträder i kyrkan". Hans spekulationer har tagit avstamp i World Values Survey där han hittar skillnader i kvinnors och mäns religiositet, bl.a. att "35,7 procent av svenska kvinnorna anser att religion är ganska eller mycket viktigt, mot 23,1 procent av männen". Lindbergs inlägg torde väga lätt i debatten. Hans försök att haka på jämlikhetsdebatten kan karakteriseras som "mostly harmless". Värre är det med kyrkans (och religionernas) motstånd mot preventivmedel och abort. Särskilt när de i sitt resonemang utgår från metafysiska antaganden utan något som helst bevis (tvärtom kräver de att ateisterna ska bevisa att det inte finns någon gud -omvänd bevisbörda!).

Det intressanta i sammanhanget är World Values Survey och de data de samlat in. Sen kan frågan om "ansvar för" eller "brist på" andlighet också ha sitt berättigande, men svenska kyrkan lär inte ha något med eventuell framtida "lösning" av det problemet att göra.

World Values ​​Surveys har utformats för att mäta alla viktiga områden för mänsklig värderingar inom religion,  politik, ekonomiska- och det sociala-livet. Det visade sig att två dimensioner dominerar bilden: (1) Traditionell vs Secular-rationella värden och (2) överlevnad kontra självförverkligande. På hemsida publiceras en "Cultural Map", se bild nedan. Den vertikala axeln visar fördelningen av värderingar med hänsyn till traditionella vs. sekulära, på en skala från -2 till +2. Den horisontella visar överlevnads värderingar vs. självförverkligande, också skala -2 till 2. På hemsidan finns även länk till "uppdaterade" data som visar historisk utveckling (mätningen gjord vid 5 tillfällen från 1981). Den historiska utvecklingen präglas av en rörelse upp mot högra hörnet (som vi i Sverige kallar en modern livsåskådning). Det skulle gå att göra en "Hans Rosling-Plot" med dessa data dvs visa hur punkterna rör sig i tiden (om någon har gjort en eller har länk till en så lämna den gärna i en kommentar).

Det andra som är mycket intressant är att Sverige leder utvecklingen. När det gäller värderingar förefaller Svenskarna vara en av världens modernaste folk, med möjligt undantag från Japan. Japans placering på överlevnad-självförverkligande-axel är inte så konstigt om man betänker att landet drabbas av tyfoner, vulkanutbrott, jordbävningar, tsunami och nu även härdsmältor. Japan och Sverige förefaller vara motsatser på den "faktiska-hot-skalan" - i Sverige finns det i stort sett inget farlig i naturen med möjligt undantag för vinterns kyla och kanske enstaka vilda rovdjur (som ännu ej är utrotade), inte ens huggormen är riktigt farlig.

Utvecklingen antyder att hela världen är på väg i "den svenska-riktningen". Och visst, när vi kommer fram till hörnet "självförverkligande-sekulär" (var det nu det ligger ¿¿+5,+5??) så lär det, om inte förr, råda ett vakuum vad gäller andligheten. Men lösningen är inte, och kommer inte vara, att gå tillbaka till något 1800-tals-värderings-samhälle á la Bangladesh eller Pakistan. Utvecklingen går framåt, något som Herakleitos var inne på redan 500 år innan kristendomen var påtänkt (hade utvecklats ur judendomen) "man kan inte två gånger kliva ner i samma flod". Visst behöver vi mer andlighet i framtiden men då fri från vidskepelse. En andlighet som kanske, för första gången i historian, har utvecklas i en miljö där vi inte haft hård press på överlevnad. En andlighet som kan ta ansvar för oss och som vi måste ta ansvar för att utveckla?

Bild från World Value Survey

Tillnyktring

En av dagens nyheter på radion är att "Svenska kyrkan förlorar medlemmar" bla. i DN och SvD. Vilket inte förefaller vara någon större nyhet:  förra året i HD  och för två år sedan publicerade både DN och SvD samma "nyhet". Man kan väl dra slutsatsen att det är en stabil trend.

År 2010 konstaterade, planeringschefen på Svenska kyrkan Erika Brundin, att "det är inget katastrofscenario, det är inte ragnarök som väntar". Nej, verkligen inte snarare en tillnyktring - syndafloden i form av en månghundraårig hav av vidskepelse sjunker stadigt undan! Vi går mot en ny tid! ÄNTLIGEN kanske man kunde ha utbrustit, om det nu hade varit en nyhet.

För er som inte ännu kommit till skott men känner er mogna: uturkyrkan.se

Problemet på sikt blir hur/vad man skall göra med alla fina gamla kyrkobyggnader, när det blir färre betalande medlemmar. En idé är att riva dem eller till och med spränga dem, vilket känns lite desperat. I viss mån tror jag kommuner kan ta över lokalerna och erbjuda dem för borgliga vigslar, dop och begravningar. Det är faktiskt rätt många som har svårt att hitta värdig lokal för borglig vigsel eller för ateistiskt dop. Ett annat förslag är att låta byggnaderna bli utmärkta allaktivitetshus och ersätta folketshus, ABF, PRO och för livsåskådningsorganisationer mm. -se tidigare diskussion i humanistbloggen.

På moralisk grund kan man argumentera för att de medeltida kyrkorna - som också är de vackraste - tillhör det svenska folket. De byggdes av folket i katolska kyrkans regi, stals av kungamakten och övertogs av svenska kyrkan. När Svenska kyrkan skiljts från staten borde de kanske ha lämnats tillbaka tillsammans med de betydande skogs- och lantegendomar som adeln skänkte kyrkan. Tillgångarna om ca 24 miljarder räcker dock för att täcka nuvarande förlust, om drygt 1 miljard/år, ett par decennier till dvs. ännu ingen ko på isen.

Bild från stenstuga.com