I och med Dawkins
framträdande i Skavlan i fredags stiftade många svenska TV-tittare för första gången bekantskap med den s.k. nyateismen: som hellre konfrontera religiösa än att försöka sopa orimligheter under mattan i någon sorts förljugen vänlighet. I bland annat USA och Storbritannien har det varit en engagerad debatt och en rätt dramatisk utveckling under senare år. Ateism har gått från att vara något illa ansett (i USA har ateister jämförts med pedofiler och våldtäktsmän) till att bli en populär strömning. I Svergie har inte debatt varit särskilt påtagligen - vi är redan ett sekulariserat samhälle där de religiösa utgör en minoritet med kyrka och stat skilda sedan 1 januari 2000 (om än i viss mån
ofullbordad skilsmässa som t.ex.
Estelles val).
Ordet
nyatesism är inte klart definierat men brukar åsyfta de fyra författarna
Hitchens,
Dennett,
Dawkins och
Harris, samt de som inspirerats och tagit upp deras idéer. Tanken är att "
religion inte ska tolereras, utan bör motverkas, kritiseras och exponeras med rationella argument närhelst den får inflytande". Ett annat sätt att se på det är att nyateismen har tagit på sig rollen av det lilla oskuldsfulla barnet i HC Andersens berättelse om
Kejsarens nya kläder. Då blir det närmast meningslöst att (som i
SvD) hävda att nyateistena "behöver ödmjukhet".
Bra artikel om Mormoner och Romenys tro av Patrik Lindenfors "
Romney saknar omdöme om han tror på mormonismen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar