Icke dräpa

I dagens brännpunkt på SvD fokuseras ljuset på ett av våra stora problem: våldet mot kvinnor. Roks ordförande Angela Beusang kräver en haverikommission mot kvinnovåldet. Hon betecknar samhället som skrämmande likgiltighet inför att minst åtta kvinnor, hittills i år, har dödats av sina män då det ser lika ut år efter år. Självklart måste ett modernt rättssamhälle införa en nollvision för all sorts våld mot dess medborgare. Extra allvarligt och akut blir läget när vi har återkommande våld mot svaga grupper som kvinnor, invandrarbarn och hbtq-personer.  Annars riskerar vi att närma oss samma hörn som hycklande fundamentalister när de silar mygg och sväljer kameler. Alla sorters förtryck mot kvinnor och mot andra utsatta eller svaga grupper är extra allvarligt. Det skadar bara inte dem utan riskerar infektera hela samhällsapparaten - om det är acceptabelt att misshandla sin partner så kanske det inte spelar så stor roll om yngre familjemedlemmar ger sig ner på stan för att "knacka bög" en lördagskväll eller begå andra våldsbrott. Precis som i fallet med droger och korruption - vi måste stämma i bäcken!

Frågan är större. Den handlar inte bara det tragiska och fruktansvärda i att ett antal kvinnor dödas. Vilket står i strid med all civiliserad moraluppfattning, se t.ex. ateistens femte budord "Du skall inte dräpa eller verka för dödsstraff". Angela träffar huvudet på spiken när hon konstaterar "Det är ett så kapitalt misslyckande från samhällets sida". Vi varken kan eller vill ha ett samhälle där kvinnor eller andra grupper förtrycks för då lättar vi på locket till Pandoras ask. Delar av samhällsdebatten och rättsväsendet borde antagligen reformeras i riktningen haverikommission? För att "200 kvinnor har dödats i 2000-talets Sverige" är väl åtminstone ett lika stort samhällsproblem som att ett hockeylag i det närmaste går under när ett flygplan störtar i Ryssland?

Pandora (med asken) av Jules Joseph 

Lefebvre (1882) från Wikimedia