Universum, livet och kulturen utvecklas över väldiga tidsrymder men likväl kan vi skaffa oss ökad kunskap om dem samtidigt som vi är en del av dem. En meningsful del. Vi människor kanske inte spelar någon större roll för det fysiska universum men det är ändå en tillfredsställande tanke att universum har gett upphov till åtminstone en livsform som skaffar sig en allt bättre förståelse för hur det är beskaffat och hur det har utvecklats. Ska den ateistiska livsåskådningen innehålla några trossatser så ligger den inomvärldsligatron att "världen är begriplig" nära till hand (med "världen" avses här universum, livet och kulturen).
Vad är då så spännande med utvecklingen av världen? Jo, det är den mest storslagna berättelsen/historien vi kan tänka oss. En pågående utveckling vi är del av och som kanske har det mesta av sin historia framför sig, som t.ex. upptäckten av liv på andra planeter. De tankar vi tänker och de ord vi talar/skriver är en liten del av ett ständigt flöde som över dagarna/åren/decennierna formar och utvecklar vår kultur på samma sätt som våra kroppar är en länk i en kedja av livet som sträcker sig tillbaka fler hundra miljoner år. Det är rimligt att anta att utvecklingen även kommer fortlöpa långt in i framtiden. Vårt privilegium är att få vara med på en del av denna resa. Våra framtida ättlingar kan utvecklas till varelser långt bortom bronsålderssagornas allra mest upphetsade fantasier om gudar. Gud skapade inte människan utan människan är en del av en långsam utveckling som kan leda mycket mycket längre.
Bild från AlltOmVetenskap.se
Lysande! Skriver under helt och hållet.
SvaraRadera