Här på bloggen har det tidigare konstaterats att religionerna inte tål analys. Den som ägnar sig åt kritisk granskning en religion (sin religion?) tappar snart tron. Religiösa tycker i allmänhet mycket illa om religionskritik - de vill helst inte veta av den. Ofta tappar de tråden helt och anklagar kritikern för okunskap, gudsförnekelse och kräver (förutsätter) tolkningsföreträde. Idag har Svenska Dagbladet släppt fram Roland Poirier Martinsson som kastar sig över religionskritikerna med glåpord om okunskap under rubriken "Du ska inte tro att du vet allt" (vilket naturligtvis faller tillbaka på honom själv). För en uppfriskande diskussion av hans inlägg se gärna Niklas Doughertys blogginlägg "Religiös dumhet", där han argumenterar för att det faktiskt finns en korrelation mellan okunnighet och religiositet, som avslutas med orden:
"Det finns genuint religiösa människor med stor intelligens. Men dels utgör de undantag, dels är deras intelligens ofta av ett mer intuitivt slag än exempelvis forskares reflektiva intelligens. Den allmänna korrelationen står sig ändå, och innebär att ju mer fattig, desto mer religiös; ju mer obildad, desto mer religiös; ju mer ofri, desto mer religiös – eller kort och gott: religion är ett substitut för kunskap, frihet och möjligheter, en snuttefilt att ty sig till. Men händerna är ändå riktade mot en tom sky".
Hur bemöter man då religiösa som anklagar en för okunskap vid minsta kritik. Man får hantera dem som busungar med en vänlig men bestämd hand: avfärda tolkningsföreträdet, förklara för dem vad kunskap är och kanske konfrontera dem med några andra busungar - i många fall är de ivrigaste påhejarna också de som är okunnigast när det gäller andra religioner än deras egen. En sorts solskenspolitik, eller för att citera text från gårdagens OS-avslutning "Always look on the bright side of life" (från religionskritiska filmen Life of Brian)
Lif of Brian bild från listal.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar