I Nature Geoscience konstaterar författarna att "Given the large areal extent of the Arctic subject to seasonal melting of sea ice ( 10 million km2), the emissions rate we encountered (2 mg per day and m2) could present a source of global consequence". Idag är metankoncentrationen i atmosfären relativt låg, runt 1.7 ppm, jämfört med koldioxiden 391 ppm. Vilket innebär att metan ännu inte har någon större inverkan på växthuseffekten, trots att den är en 21 ggr mer potent växthusgas än koldioxid. Likväl dagens aktiska utsläpp av 2 milligram per kvadratmeter (och dag) är litet och reflekterar inte den potentiellt stora mängd metangas som kan frigöras (flera kilogram per kvadratmeter?). Faran med den infrusna metangasen är att om temperaturen stiger tillräckligt snabbt och större mängder börjar frigöras kommer de i sin tur höja temperaturen ytterligare vilket frigör ännu mer metan: vi i har startat en lavin. Det finns tecken på att en "metan-lavin" har skett tidigare i jordens historia, exempelvis för ungefär 55 miljoner år sedan - slutet på den geologiska epoken paleocen.
En annan artikel i Nature Geoscience antyder att effekterna har underskattats och att vi kan ha 1.5-3 °C global uppvärmning redan 2050 (jämfört med perioden 1960-90 som förklarat i Climate science: Constraints on the high end). Denna ökade uppvärmning innebär att glaciärers avsmältning, främst Grönland och Västantarktis, kommer accelerera mer än vi tidigar trott.
I ljuset av denna utveckling kan man ställa sig frågan: står vi inför en syndaflod? Behöver vi en, eller flera, nya Noa?
Havet stiger inte över en natt så vi kanske inte behöver bygga en ark att rymma alla jordens djur... Men stor del av befolkningen, våra städer och vår infrastruktur kommer behöva skyddas eller flyttas när havsnivån på några hundra år stiger mellan tiotalet och hundratalet meter, efter senaste istiden steg havsnivån 130 m, se Sea level rise.
24/4-12 Fler länder vill minska metanutsläpp DN2
7/5-12 Dinosauriefjärtar värmde jorden
Bild från Bible Stories
