Fanns Jesus?

Jesus existens har ifrågasatts till och från. Nu nyligen har det varit en diskussion som genererade en artikel i internet tidningen The Huffington Post. Skriven av författaren Bart D. Ehrman och även en ny bok på ämnet "Did Jesus Exist?: The Historical Argument for Jesus of Nazareth". Ehrman drar slutsatsen att Jesus visst existera. Debatten är på intet sätt ny. Även vår Dick Harrison har som historiker uttalat sig. Harrison konstaterar att "för mången hängiven anti-kristen ateist är det tvärtom: det mesta, även Jesus, är påhittat". Hans slutsats är "om vi applicerar vanlig källkritik talar det mesta för att Jesus har existerat. För att förklara bort honom krävs att vi förutsätter kort minne och en stor dos godtrogenhet hos mängder av människor under decennierna efter korsfästelsen, samt att vi bygger in en (obevisbar) kristen konspirationsteori tidigt i historien. Då är det mycket lättare att anta att en person vid namn Jesus har levt".

Man frågar sig: finns det några andra skäl att förneka Jesus existens än att man inte tror på bibelns historier? Att den ifrågasätts kan knappast ses som konstigt i dessa tider av betydligt konstigare och grövre konspirationsteorier och skeptiker: Napoleon, Månlandningen, riskerna med rökning och växthuseffektens existens har alla ifrågasatts. Konspirationsteorier som t.o.m. överträffar angrepp på ateister av kristna debattörer (som har lite substans men mycket "köp vår bok, köp vår bok, köp vår bok"). Det är rätt lätt att förneka än det ena än det andra. Man skulle till och med kunna, och då på god naturvetenskaplig grund, ifrågasätta om verkligheten överhuvudtaget finns (SVT Vetenskapens Värld). Fast då handlar frågan egentligen om hur vi förstår verkligheten och om det finns någon gräns för vad vi kan förstå. Konspirationsteoretikerna hamnar till slut i en filosofisk skepticism där de tvivlar på att vi kan ha någon kunskap om någonting. Den sortens skepticism kan ses som en vällevnadssjukdom - de har inte koll på, eller låtsas inte bryr sig om, hur de själva överhuvudtaget kan existera (eller hur det kan komma sig att tangentbordet de skriver på fungerar...). En av filosofins uppgifter är, sedan gammalt, att städa ut uppfattningar av den arten, har liknats vid en mentalhygienisk uppgift. I detta ljus kan inte tvivel på Jesus existens ses som en konspirationsteori  utan ligger snarare på gränsen till sund vetenskaplig skepsis.

Förenekandet av Jesus existens, trots att historiska bevis styrker den och att en överväldigande majoritet av  historiker tror på hans existens, kan då kanske ses som en reaktion på alla de orimliga (och uppenbarligen påhittade) utsagorna som omgärdar Jesus liv och s.k. handling: hans mor befruktades av helige ande, födde honom genom "jungfrufödsel", han gick på vatten, väckte döda till liv och till slut dog han på korset för att sedan återuppstå. Uppenbarligen rövarhistorier - verkligheten fungerar inte så. Lika lite som att tomten måste dela ut julklappar till  hela världen på en natt, eller att lillasyster kommer med storken eller någon annan av de sagor som vi kan lura i barn. Motreaktion blir då att förneka hans existens. Jesus var inte guds son och han sitter inte vid guds högra sida (inte den vänstra heller). Det förefaller däremot någorlunda rimligt att den historisk personen Jesus har existerat, även om han inte avlades av den helige ande och inte dog på korset. En man med alla mänskliga brister men även med en vision om att sälja monoteismen till hedningarna utan omskärelse och krångliga matregler. Antagligen en mycket intelligent och driftig person (eftersom vi fortfarande pratar om honom idag). Hans insats handlade om att han satt bollen i rullning med hjälp av lite historisk "tur": rätt man på rätt plats i rätt tid.

Bild hämtad från Dogmatic Enigmatics

Djävlar i min själ

SvD har rubriceras frågan "Varför är det bra att träna?" - svaret kommer snabbt: träning sätter fart på nybildningen av celler i hjärnan vilket innebär att motion bl.a. kan vara en bra behandlingsmetod för lindrig och måttlig depression.

Kropp och själ hänger som bekant samman. Mår kroppen bra så ökar man möjligheten för psyket, eller själen, att må bra (DN & SvD). Själen är, som tidigare diskuterat, ett resultat av helheten när hjärnans över 100 miljarder nervceller samverkar, m.a.o. "ett uttryck för processer i nervsystemet". Träning har visat sig ha en mängd positiva konsekvenser för kroppens celler, immunförsvar och ända ned på DNA-nivå (SvD och SVT). Att hjärnans processer kan fungera bättre i en hälsosam och vältränad kropp kanske inte är så konstigt.

Träning och fysisk hälsa är ett sätt att förbättra livskvaliteten, inte bara för att mota Olle i grinden vad gäller depressioner utan även för att må bra, ha marginaler om sjukdom drabbar, bromsa åldrandet (SvD och AB) och känna livsglädje: mens sana in corpore sano – "En sund själ i en sund kropp". Åtta av tio som löptränar minst en gång i månaden anger att det viktigaste skälet är ”för att må bra” (Norran). Det finns så mycket  mer (än vad som får plats i denna korta blogg) som talar för träning och att motioner livet igenom. Vad är motsatsen: ohälsa, sjukdom, åldrande och för tidig död.

Det förefaller nödvändigt för en sund ateistisk livsåskådning att omfamna fysisk träning och motion på en hälsosam nivå. Vad gäller lathet, slöhet och svårighet att komma igång med fysisk aktivitet: Kapa gajet - här ska ni, djävlar i min själ, se på en gosse som kan!

Ur Strindbergs Giftas:
"Den lille gick fram till fönstret och sökte lösa upp det sammandragna snöret. Under andlös tystnad avvaktade församlingen resultatet, då en stor pojke i sjömanskläder, vilken nyss kommit hem från Spanien med briggen Carl Johan, förlorade tålamodet:
- Här ska ni, djävlar i min själ, se på en gosse som kan, sade han och i en blink hade han kastat av sig i skjortärmarna, äntrat fönsterbrädan, dragit upp sin kniv och skurit av snöret.
- Kapa gajet bara! hann han säga innan prästen fick tid att uppge ett nytt anskri såsom en hysterisk kvinnas och därmed bokstavligen skrämde ner sjömannen, vilken bedyrade, att 'fallet hade skäggat sig' och att ingenting annat var att göra än att 'kapa'."

2/5-12 Promenera dig till en bättre hälsa DN.
5/5-12 Livsfarligt att sitta för mycket DN, SvD och SR.

Bild från MåBra

Ateistiskt Dop

Prinsessan Estelle har nu representerat i officiella sammanhang för första gången (DN, SvD, GP). Nästa stora arrangemang för henne blir väl dopet som är spikat till 22 maj. För hennes föräldrar finns inte så mycket val: det måste bli ett kristet dop, se tidigare inlägg Estelles val. Dopet  sker i Slottskyrkan med ärkebiskop Anders Wejryd som förrättare.
Se även: DN, DN2, SvD, GP, SR och SVT.

Jag var på en bekants-bekants-sons dop förra sommaren: fadern förrättade själv ett värdigt ateistiskt dop under bar himmel i trädgården. Och ja, de hade tur med vädret. Han döpte sin son vid badtunnan i "faderns, sonens och den hederliga moderns namn". Hela ceremonin finns här: ateistiskt dop. Det var både trevligt, roligt och värdigt. Tydligen hade han haft en diskussion med sin fru som ville ha en "namngivningsceremoni" - de valde dock att kalla det för "ateistiskt dop" med motivationen att man har profana dop för projekt, bilmodeller, båtar mm. så då borde inte kyrkan ha ensamrätt till ordet "dop".

Samma par hade året innan gift sig borgligt med en ceremoni som var inspirerad av den kristna men med alla referenser till gud, Jesus, helige ande mm. utrensade i den "europeiska kulturtraditionens" förtecken. Bröllopet lär ha varit riktigt trevligt och mycket värdigt. Den kommunala vigselförrättaren blev så förtjust i ceremonin att hon begärde in ett e-dokument för att använda i framtiden. Här är hela ceremonin: ateistisk vigselordning.

Båda ceremonierna gick bortom vad som är brukligt i borgliga sammanhang (som ibland har kritiserats för att vara tråkiga "en borglig vigsel är över på 30 sekunder"). Ceremonierna innehöll ett visst mått av sense-of-wonder utan att för den skull bli larviga. Det skulle vara intressant att på liknande sätt få ta del av och kunna dela andra ateistiska ceremonier. Känner ni som läsare till någon så får ni gärna skicka in den till mig på xenosidian@gmail.com. Jag publicerar antingen med kredd eller anonymt - tala bara om hur ni vill ha det.

19/4-12 Estelles dop sänds i SVT, DN, SvD, GP och SR.
20/4-12 Ebba von Sydow leder dopsändningen DN, GP och Ebbas blogg.

Bild från "byggabebis"

Lärarna går först

Sverige är på "god" väg att montera ned det s.k. "kunskapssamhället" genom att sänka läraryrkets relativ lönenivå och därmed status till nya bottenrekord, som tidigare diskuterat i självkastrerande kunskapssamhälle. Det har nu gått så långt att studenterna i stor utsträckning väljer att inte läsa till lärare - utbildningsplatserna gapar tomma och vi står inför en nationell lärarkris, se även SR.

En hel del av detta är ingen nyhet. Rekryteringen av lärare har gått dålig i många år. Dagens situation är kulmen på en lång utveckling. Trots att vikten av kunskap är känd sedan mycket mycket länge. Redan i Havamal, som nämndes i gårdagens inlägg, kan man läsa:
    ”Bättre börda man ej bär på vägen än mycket mannavett”.

Utvecklingen tycks vara ett resultat av girighet och kanske omedvetenhet: här ska det sparas pengar till varje pris (oavsett konsekvens). Fortsätter denna utvecklingen så kommer vi förr eller senare hamna i en situation där Sverige som nation har mycket små förutsättningar att klara sig i den internationella konkurrensen med sjunkande levnadsstandard som följd. Vi får gå i Greklands fotspår och skära ned det mesta av samhällsservicen: sjukvård, äldreomsorg, forskning, rättsväsende, fjällräddning, med mera. I denna tragiska utveckling så har lärarna, så att säga, gått först.

Osökt tänker man på lite yngre visdomsorden “If you think education is expensive, try ignorance”, tillskrivna Andy McIntyre och Derek Bok.

21 mars: mer i samma riktning: DN & SvD. Diskusioner om privat utbilning: SvD & GP
24 mars: nu söks orsaken till dagens situation ända tillbaka till 68: DN -intressant tanke men hjälper oss inte idag!

Tusenårig tradition

I sökandet efter en nykter ateistisk livsåskådning går det inte att blunda för att de idag stora religionerna bygger på tusenåriga eller längre traditioner. Det vore förmätet att tro att all den mänsklig visdom som de samlats genom århundradena kan viftas undan. Då hamnar man lätt i någon naiv enkelspårig tro som bygger på strikt tillämpning av ett antal axiom (utan nån större mängd livsvisdom som t.ex. kommunismen). En tro som även är känslig för dagspolitik, modenyck och världshändelser. Knappast en livsåskådning som kan hålla ett helt liv. Risken är stor att det bara blir en utflykt i Esaias Tegnér fotspår:

    Väl formar den starke med svärdet sin värld,
    Väl flyga som örnar hans rykten;
    Men någon gång brytes det vandrande svärd
    Och örnarna fällas i flykten.
    Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
    Det dör som en stormvind i öknen bort.

Även om religionernas hus är byggt på lös grund så har de mycket värdefullt gods av människohand som måste tillvaratas i en modern livsåskådning. Husen, inredningen och lösöret är byggt och sammanställt av material som släpats dit av många generationer duktiga inneboende, förvaltar och hantverkare av olika slag under stort flit och ansträngning. De samlar visdom från olika epoker och olika delar av världen. Idag berättar dagstidningarna (DN och SvD) om Vatikanen som öppnar ännu en sektion av sitt stora hemliga arkiv, totalt 85 000 hyllmeter publikationer från 800-talet och fram till idag! Intelligenta reflekterande människor har verkat i alla tider, ta t.ex. en av vår tids välsignelser: antibiotika - förefaller ha använts redan för 2000 år sedan i Nubien. Eller vår skandinaviska visdom och flit som ibland tillskrivs Martin Luthers läror: viktiga inslag fanns nedtecknade redan i Havamal, se Andreas Creutz välskrivna "skiss" om "Kristendom och fornnordisk mytologi". Samfundet för Forn Sed söker återväcka och intressera för vår gamla skandinaviska förkristna tro. Betydelsen av de keltiska inslagen för Europeisk kultur tycks ha underskattas: mycket på grund av att deras forna fiender Romarna skrev historian. Ett värv som sedan övertogs av den katolska kyrkan. Det finns även organisationer som vill återupprätta keltiska värden.

 

Svårt hantera missbruk och vidskepelse

En fråga som alla ateister förr eller senare ställs inför: hur ska man förhålla sig till religiösa? Frågan påminner i viss mån om hur samhället ska förhålla sig till rökning. I den mån religiositeten leder till skadliga konsekvenser (som excorsism) så kan beteendet beskrivas i samma termer som rökning eller annat missbruk dvs. skadligt trots att det finns bättre vetande (jmf. mässling i Järna).

I dagens SvD publiceras en tankvärd artikel om samhällets försök att stävja rökning "Skräckbilderna får motsatt effekt", av Prof. Evert Gummesson. Jag tror en hel del av resonemanget i den artikel är tillämpbart på den något uppskruvade debatten mellan de "nya ateisterna" och en del religiösa företrädare. Ett färskt exempel är humanisternas anmälan av Seglora smedja till Domkapitlet.

Med Everts ord kanske man en dag i framtiden kan konstatera: "de vetenskapliga undersökningarna visar entydigt att starkt religiösa som möts kall naturvetenskaplig skepsis eller får sin trosföreställningar avfärdade med filosofiska argument ur historien får ett omedelbart ökat behov av sin andlighet. Skräckbilder stimulerar hjärnans belöningscentra. Trots att religionen så uppenbart är irrationell och mot allt sunt förnuft".

I ett första steg, när ateister och sekulära som minoritet utsätts för majoritetsförtryck t.ex. i USA, kan det vara rimligt att, som Richard Dawkins uttrycker det, "sluta vara artig" dvs. sluta visa respekt för religiös vidskepelse och villfarelse, se tidigare diskussion. I ett andra steg, när "makt monopolet" är brutet, kan det, om vi på allvar vill hjälpa de religiösa ur sin villfarelse, eller åtminstone stävja avigsidor, vara en bättre strategi att stryka medhårs? Fokusera på det positiva som har packeterats med religionen och hur vi kan tillvarata det i ett sekulärt samhälle. Även om det mesta av religionsutövandet är harmlöst, som t.ex. gudstjänster eller körsång, måste vi vänligt men bestämt avvisa och beivra avigsidorna.

Bilden från Richard Craig Anderson

Evigt liv?

Dagens DN rapporterar om avspisade bananflugor som super ned sig, i.e. när de inte får ha sex. "Bananflugor som blir avvisade uppför sig på ett sätt som för tankarna till en billig roman. De börjar dricka alkohol. Deras tillfredsställda bröder, däremot, vill knappt smaka på spriten". Flugornas beteendet har visats styrt av en  molekyl, neuropeptid F, i flugornas hjärnor med mänsklig motsvarighet neuropeptid Y. "Även om människan är betydligt mer komplicerad än en bananfluga, hoppas forskarna att denna molekyl ska öppna för nya behandlingar av missbruksproblem.".  Se även orginalartikel i Science och i SvD, SVT.

Bananflugor (eng. fruit fly) som vi vanligen ser som ohyra på fruktfaten har länge varit materialet för en mängd intressanta studier, bl.a. förra årets Nobelpris. De kan ersätta många labmöss och har använts för att studera åldrandet, t.ex. har färgämnet i gurkmeja visats bromsa alzheimers (DN, SvD och GP) .

De riktigt intressanta livslängds experimenten gjordes i mitten av 80-talet (av Rose och Luckinbill). Forskar lyckades visa att livslängden förlängs för en population där mödrar föder barn sent (vid högre ålder). Två populationer bananflugor jämfördes: den ena fick ha barn i normal ålder i den andra plockade man bort alla ägg från unga honor och lät bara de från äldre honor föra arvsanlagen vidare. Redan efter 20 generationer kunde forskaren Luckinbill visa att förväntade livslängden hade fördubblats. Resultaten kanske inte går att överföra direkt på människor men de antyder att det kan finnas naturliga förklaringar till den ökning av livslängden vi ser idag.

Svenska kvinnor föder barn vid allt högre ålder, medelåldern för förstföderskor närmar sig 31 år. För den enskilda innebär detta vissa risker men även möjlighet att förlänga det egna livet. För oss människor går utvecklingen långsammare än för bananflugor (där urvalet var mycket hårt). Denna mekanism kan kanske dubbla medellivslängden på 100 generationer, dvs. ca. drygt 3000 år (tar längre tid när generationerna blir längre...). Det skulle idag innebära en ökning med cirka 0.8 år per generation vilket är en mindre del av de cirka 3 år som medellivslängen ökat sedan 1980. Största del av ökningen har andra orsaker (minskad dödlighet, sundare livsvanor, minskad rökning mm se SCB "Ökad livslängd – åldrande befolkning").

Människan har i alla tider drömt om evigt liv. Religionernas lösning har varit att lova guld och gröna skogar i form av evigt liv i himmelen. Evolutionen kan inte erbjuda oss något evigt liv (det skulle vara antievolutionärt) men däremot en ökad livslängd med tiden. Om vi behåller utvecklingstrycket mot att föda barn i allt högre ålder och om vår art fortfarande finns om 100 000 år (dvs vi är idag "halvvägs") så kanske vi tusen generationer senare har en livsläng på något eller några tusen år!

27/4-12 DN: Forskare jagar gener bakom långa liv